Hur yttrar sig insulinresistens?

Insulinresistens innebär att cellerna inte svarar på insulinsignalering. Vi säger ibland att de är okänsliga för insulin. Vi vet idag att olika vävnad kan ha olika insulinkänslighet, det vill säga att insulinreceptorerna är olika känsliga för insulin. Vi har två stycken insulinreceptorer med lite olika fördelning i kroppen. Dessutom binder insulin till IGF-I-receptor.

Insulin har flera funktioner:

• Kontrollera blodsockret så att det ligger inom normalområdet genom att reglera upptag av socker till muskler och hämma leverns socker(glukos)produktion.
• Reglera sin egen produktion och sekretion från betacellen, framför allt den snabba första utsöndringsfasen. som är viktig för levereffekten.
• Lagra fett, det vill säga stimulera ökad tillväxt av fettceller och minska nedbrytning av fettcellernas fettinnehåll för att spara energi, att näring används vid perioder då vi inte äter, till exempel vid fasta eller svält. Jag brukar därför kalla insulin för vårt skafferihormon.
• Stimulera proteinsyntes och tillväxt.
• Reglera aktiviteten hos tillväxtfaktorn IGF-1.
• Reglera kärlväggens elasticitet, det vill säga dess förmåga att vidgas och därmed reglera blodtrycket.
• Reglera immunförsvaret.
• Reglera fettomsättningen i levern.
• Reglera nervcellsaktivitet i hjärnan.
• Reglera koagulationssystemet.
• Samarbeta med leptin (ett fettcellshormon), som reglerar aptit och förbränning via bland annat aktivering av sympatiska nervsystemet.
• Reglera protein som transporterar könshormoner och äggstocksfunktion.

Insulinresistens yttrar sig som:

1. Ökad insulinproduktion (kan mätas som C-peptid eller insulin i blodet) för att kompensera för okänsligheten Detta leder bland annat till ökad insulinokänslighet (resistens) i kroppen då hjärnan inte vill riskera lågt blodsocker.
2. Levern producerar mer socker, fasteblodsocker stiger och även blodsocker efter måltid. Så länge insulinproduktioner ökar tillräckligt så klarar man sig från diabetes.
3. Blodfetterna stiger.
4. Levern lagrar fett vilket kan ge risk för fettlever.
5. Blodtryck stiger.
6. Bukfetma och viktuppgång på grund av leptinresistens med förlust av aptitreglering och minskad förbränning samt ökad fettcellsstorlek.
7. Risk för blodpropp på grund av ökad koagulation.
8. Risk för åderförkalkning, ateroskleros.
9. PCOS, polycystiskt ovariesyndrom, som innebär svårigheter att få barn, och ökade testosteronnivåer hos kvinnor.
10. Nedsatt ereketionsförmåga hos män.
11. Perifera symtom från nerver i fötter och även påverkan på nervfunktion i hjärnan.
12. Risk för hjärt-kärlsjukdom inklusive hjärtinfarkt.
13. Lite högre antal vita blodkroppar (leukocyter) och högre puls.
14. Hög risk för typ 2-diabetes om man har anlag för diabetes, det vill säga om de insulinproducerande betacellerna inte kan svara med ökad insulinproduktion när det behövs.

Insulinresistens är orsaken till det metabola syndromet som består av punkterna 2, 3, 4, 5 och 6 ovan. Insulinresistens kan uttryckas som ett värde baserat på fasteinsulin gånger fasteglukos (i blodet) gånger en viss konstant. Ju högre värde desto högre insulinresistens.
Insulinresistens kan botas och förebyggas.

Hoppas detta är svar på dina frågor.
/Kerstin