Tjugotal blodsockerstickor försvinner ur förmånen

Tandvårds- och läkemedelsverkets nedskärning av sortimentet av blodsockerstickor blev långt ifrån så drastisk som befarats. Men genom att pressa företagen till sänkta priser på stickor sparar TLV i alla fall 100 miljoner kronor per år åt staten.

TANDVÅRDS- OCH läkemedelsverket, TLV, påbörjade förra året en översyn för att skärpa reglerna för förbrukningsartiklar inom förmånssystemet. Utgångspunkten är densamma som för läkemedel – nyttan ska motsvara priset för att produkten ska subventioneras.

Den 28 juni kom beslutet om den första förbrukningsartikel TLV granskat: teststickor som diabetiker använder för att mäta sitt blodsocker. Det är en dyr post som 2010 uppgick till 600 miljoner kronor inom förmånssystemet. De flesta landsting har upphandlat stickorna till ett mycket lägre pris än TLV gett.

TLV ville utjämna de stora prisskillnaderna mellan stickor. Vid granskningens start låg priset för blodsockerstickor på mellan 3,11 kr och 7,22, per styck.

Pressade priserna

Inför risken att ramla ur förmånssystemet pressade företagen sina priser hårt, i vissa fall upp till 55 procent. Den dyraste stickan kostar nu 3,68 kr (undantaget stickor för synskadade med talande blodsockermätare). Det innebär 100 miljoner kronor årligen som kan läggas på annat inom hälso- och sjukvården, enligt TLV. 

Av sammanlagt 56 stickor föll 19 stickor ur förmånen. De stickorna används av mycket få och stod bara för fem procent av den årliga omsättningen, enligt TLV. Beslutet gäller från 1 oktober.

I Stockholms läns landsting har TLV:s beslut ingen betydelse för diabetikerna.

Men innan beslutet kom fanns mycket oro inom vården i hela landet, i Storstockholms Diabetesförening, Diabetesorganisationen i Sverige och på de medicintekniska företagen.

Inför översynen hade TLV valt att göra en betydligt snävare tolkning av läkemedelsförmånslagen (2002:160) än tidigare. TLV flaggade för att urvalet av stickor endast skulle ske utifrån kostnadseffektivitet per sticka, utan hänsyn till mätare.

– Vi har inte expertisen för att kontrollera kvaliteten på produkterna. Det är företaget som ska visa att de är kostnadseffektiva, inte vi som ska visa att patienten mår sämre om den inte får en viss sticka, sa Malin Blixt, jurist på TLV och projektledare för genomgången av teststickor, till Leva inför beslutet.

Men företagen har inte kunnat visa upp några hälsoekonomiska kalkyler per sticka. Det är ett orealistiskt krav, påpekade flera av företagen.

Vid sitt besök på TLV fick SSDF och Dios intrycket att väldigt många stickor skulle försvinna ur förmånen, enligt Inge-Britt Lundin, ordförande i SSDF och förste vice ordförande i Dios.

– De hade ingen helhetssyn på diabetikernas hälsa och gav inte intryck av att ta någon hänsyn till komplikationer som kan dyka upp många år senare.

Insulinpumpar kan försvinna

Men de allra flesta populära stickor blev kvar. 

– Vi är inga förespråkare av ohemult höga vinster priser för företagen men vi tackar för att TLV inte begränsade valet av bra och rätt stickor för diabetiker, säger Inge-Britt Lundin.

Inför år 2012-2013 granskar TLV om insulinpumpar ska få finnas kvar inom förmånen. De anses inte längre självklart vara förbrukningsvaror.

– Nu får vi kämpa för att pumpar ska finnas kvar inom förmånssystemet. Om landstingen ska bära hela kostnaden tror jag att de gör begränsningar och det drabbar patienterna – som till största delen är barn, säger Inge-Britt Lundin.

SUSANNA PAGELS

Ur Leva med Diabetes nummer 5 2011