Ingen olägenhet med två mätare

I augusti gick landstinget ut med en ny uppmaning till alla berörda vårdinstanser: Erbjud i första hand den blodsockermätare som har den billigaste stickan.

Urvalet för personer med diabetes i Stockholms län ser följaktligen ut att ha krympt ytterligare - från sex mätare till en.

HAR MAN BEHOV AV en mätare godkänd för ketoner eller för dialys, ska denna användas "vid sidan om", enligt det nya direktivet. Att ha två mätare med sig innebär normalt inte "någon större olägenhet för de allra flesta diabetiker".

Att man vid påsdialys aldrig bör använda en mätare som inte är godkänd för ändamålet, hade man inte brytt sig om att ta reda på. Inte heller att olika mätare visar olika resultat.

Skrivelsen som gått ut är inte daterat och bara signerat med ett diffust "SLL Upphandling". Senare har det visat sig att Thomas Wedegren, ny avdelningschef på SLL Upphandling, stått för fiolerna.

Reaktionerna har blivit starka på de flesta håll.

Bo Holmberg deltog i referensgruppen för SSDF:s, Storstockholms Diabetesförening, räkning, dock först i upphandlingens slutskede:

– Jag var med och upphandlade sex mätare men vi talade aldrig om någon rangordning. Ska det vara så här behöver man ju bara teckna avtal på den mätare som har de billigaste stickorna. 

Vägrar ha dubbelt

Han har själv typ 1-diabetes och använder den mätare som upphandlarna framför allt vill begränsa användningen av, den som klarar både ketoner och blodsocker.

– Jag har haft den i flera år och tänker inte ha två olika mätare. I Stockholm har priset på blodsockerstickor minskat med mer än hälften av ursprungspriset men Thomas Wedegren är fortfarande inte nöjd. Den dyraste stickan nämns bara i en fotnot i det nya direktivet, och han skriver:  "…endast ett enda öres högre pris per sticka motsvarar en årlig kostnad om närmare 200.000 kronor för landstinget."

Eva Lagging, intressepolitisk handläggare och verksamhetschef på SSDF, tycker att det är cyniskt att diskutera ören på det sättet.   

– Vi har inget emot att vara med och sänka kostnaderna, men man ska inte krångla till det för människor som redan i dag avlastar vården genom kvalificerad egenvård. 

På diabetesmottagningar på sjukhus och vårdcentraler ser man inte heller med blida ögon på den nya skrivelsen. Har landstinget upphandlat sex mätare ska patienten tillsammans med vårdgivaren få välja bland dessa sex mätare, det anser alla som Leva talat med. 

– Jag förstår syftet men de måste ju lita på mitt omdöme, säger Karin Grosenius, diabetessjuksköterska på Rosenlunds vårdcentral.

– Det är viktigt att patienten får välja utifrån vem han eller hon är. Kan patienten gå ned i vikt, ta sitt insulin, sänka sitt blodsocker och slippa hamna på sjukhus med en hjärtinfarkt eller andra komplikationer spar vi faktiskt ännu mer pengar.

På diabetesmottagningen M71 för vuxna på Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge, är alla diabetessjuksköterskorna överens. Patienterna ska inte behöva släpa runt med två mätare. Det kan dessutom ställa till problem med sammanblandning av olika förpackningar och kalibreringssystem, påpekar de.

Billigare mätare för barn

Anna Lindholm Olinder är diabetessjuksköterska på Sacchska barnsjukhuset och less på alla mätarbyten.

– Vi hade precis bestämt oss för en av mätarna, sedan kom det här. Nu har vi valt att testa en billigare mätare till barn med nyupptäckt diabetes. Men jag fortsätter att hävda att tonåringar med pump och småbarn ska ha ketonmätaren, de ska inte behöva ha två mätare!

Viktigt mäta ofta

Senast i somras visade Anna Lindholm Olinder i en studie hur väsentligt det är för ungdomars blodsockerkontroll att de mäter sitt blodsocker flera gånger per dag. Då gäller det att de har en mätare de trivs med.

Thomas Wedegren låter betydligt spakare när Leva når honom på telefon, än han gjorde i sitt brev för en månad sedan.

– Vi ser inte det här som ett nytt direktiv, vi tycker att vi har gått ut med avtalsinformation. Vi vill att man håller sig inom rätt kategori mätare. Men det går ju att bryta kategorigränserna och jag har förtroende för att personalen har en dialog med patienten och hittar rätt mätare. Det vore förödande att göra det sämre för enskilda patienter, särskilt för barnen.

Läs också artikeln Gå över ån efter vatten      

SUSANNA PAGELS

Ur Leva med Diabetes nummer 6 2008