Diabetesförbundet vägrade ta utsträckt hand

Det räckte inte att Storstockholms Diabetesförening till slut lagt sig platt och fattat alla de beslut som Svenska Diabetes-förbundet krävt. Under andra dagen av förbundets riksstämma, 17 oktober, röstades föreningen ut ur förbundet med en mycket knapp majoritet.

– Jag är djupt ledsen över att ett så stort förbund splittras när vi istället hade kunnat enas om hur vi ska arbeta för att förbättra situationen för människor med diabetes, säger en skakad Inge-Britt Lundin, ordförande i Storstockholms Diabetesförening, SSDF.

SSDF var Diabetesförbundets största lokalförening med 5 000 medlemmar av drygt 29 000.

– Det som ändå är positivt med det här är att vi slipper lägga kraft på interna stridigheter och istället får ägna oss åt att göra diabetikers vardag lättare, säger Inge-Britt Lundin.

Bakgrunden till beslutet att sparka ut Stockholmsföreningen är att föreningen sedan några år gett möjlighet till lokalt medlemskap med frivillig anslutning till förbundet. Det var en protest mot förbundets nya stadgeförslag om medlemskap centralt i förbundet istället för i lokal-förening. SSDF befarade bland annat att medlemsavgiften skulle tas in centralt. Makten och pengarna skulle flyttas från föreningarna till förbundsledningen.

När stadgeförslaget till slut beslutades 2006 hade protesterna fått effekt och formuleringen om hemvisten mjukats upp.

Automatisk anslutning

För att sent omsider anpassa sig till de nya stadgarna beslutade föreningens årsmöte tidigare i år att nya medlemmar automatiskt ansluts till förbundet, samt att de med endast lokalt medlemskap successivt slussas in i förbundet.

Men det räckte inte. Hotet om omedelbar uteslutning vid riksstämman kvarstod.

Då lade sig Stockholmsföreningen platt för att inte splittra förbundet. Med mandat från SSDF:s årsmöte beslöt styrelsen i september att slopa valmöjligheten och ansluta alla medlemmar till förbundet, utan inslussning, senast sista december 2010 (eftersom föreningen har ett rullande medlemskap).

– Vi har verkligen gjort allt vi har kunnat för att lösa problemet, säger Inge-Britt Lundin. Men förbundsstyrelsen ville inte ens låtsas om vårt septemberbeslut under stämman. De hade bestämt sig för att inte

lita på oss.

Till slut tvingades ändå Fredrik Löndahl, ledamot i förbundsstyrelsen, att på Riksstämman bemöta varför förbundsstyrelsens förslag om att utesluta Stockholm var så orubbligt, trots SSDF:s beslut att ansluta alla medlemmar. Det gjorde han genom att framställa beslutet som ”icke trovärdigt” och mandatet som SSDF:s styrelse fått som ”luddigt”.

Innan omröstningen ens gått av stapeln yrkade han dessutom på stöd för att starta en ny lokalförening i Stockholm, ett arbete som uppenbarligen redan inletts.

Splittringen hade kunnat undvikas

Det fanns förslag till lösningar på riksstämman. Representanter från flera läns- och lokalföreningar yrkade på ett tilläggsförslag: ”Uteslut SSDF men bara om de inte har anslutit alla sina medlemmar den sista december 2010.”

Detta yrkande kom aldrig upp till beslut eftersom presidiets ordförande

valde att ställa förbundsstyrelsens yrkande om omedelbar uteslutning mot ett yrkande om icke uteslutning. 115 röstade för förbundsstyrelsens förslag, 102 emot och 9 avstod.

– Det är skandal att presidiets oskickliga hantering av ärendet gjorde att frågan kantrade, säger Inge-Britt Lundin.

SUSANNA PAGELS OCH MARIA SJöSTRöM

Ur Leva med Diabetes nummer 6 2009