Viskleken kan vara livsfarlig

Som barn lekte vi viskleken. Någon viskade något i ens öra, den viskade vidare vad den trodde sig ha hört till nästa och så fortsatte det så till sista personen, som fick säga högt vad den hade hört. Det var inte många gånger budskapet höll sig särskilt väl.

Viskleken pågår nu också, men inte på lek. Ett tydligt exempel var i december om problemet med urladdade elbilar som blockerade motorvägarna när första kylan drabbade sydvästsverige. Det lät trovärdigt, köbilderna i snöyra såg sanna ut. Men hela sanningen var det i vart fall inte. Bärgaren hade fått rycka ut till en(!) elbil med batteritorsk och två personer som inte klätt sig för rådande temperatur. Men kön var uppbyggd av andra personbilar och tunga fordon som fastnat i det förrädiska väglaget. Hos en hel del personer har nog ändå bilden satt sig av att elbilar är ett problem. Det är så skadan av viskleken byggs upp.

Värst i vår förhistoria är kanske häxbränningarna där rykten och utpekanden ledde till katastrofal och ofta dödlig utgång. Vi vill gärna tro att något sådant inte skulle kunna ske idag. Men den enorma flod av information som sköljer över oss idag gör det svårt att nå alla med fakta, även när den finns väl belagd. Det är så mycket lättare att tro på det som stärker uppfattningen vi redan har än att ta in ny fakta som gör att vi måste ompröva det vi trodde oss veta. Därför blir vi kvar med de brottstycken av viskningar som passar in – så länge det i vart fall finns lite sanning bakom.

Det gör att rykten och brottstycken av fakta får florera och skapa skepticism. Aktuella exempel är vad som sägs och skrivs om statiner och vacciner. Fast det finns enormt mycket kunskap uppbyggt som visar att de kan rädda liv så finns rädslan kvar hos den som hört annat. Ska vi undvika dödlig utgång behöver vi akta oss för att delta i visklekar och istället försöka bidra till att öka tilliten hos de som är skeptiska.

För övrigt... Under 2021 hade vi i Storstockholms diabetesförening över 1000 deltagare på våra utbildningar, de flesta digitala. Visst längtar vi efter att kunna träffas fysiskt lite oftare igen men vi ska inte sluta med det digitala – helt uppenbart möter även det ett behov. Har du ännu inte deltagit är du extra välkommen. Tipsa också gärna andra i din närhet, även de som ännu inte är medlemmar. Vi hoppas nå ännu fler under 2022.

Emma Henriksson, ordförande i Storstockholms Diabetesförening