Vad valrörelsen borde handla om

Sjukvård seglar upp som en av de viktigaste frågorna i valrörelsen. Inget konstigt i det, under loppet av tre år har i princip hela befolkningen sökt vård vid åtminstone ett tillfälle. Samtidigt blir medborgarna allt mindre nöjda med vårdsystemet.

När nu de politiska partiernas valprogram börjar komma står det klart att alla partier föreslår varianter på reformer som vi redan sett. Det står lika klart att de åtgärder som föreslås är i stort sett meningslösa sett i perspektiv från de utmaningar som framförallt demografin kommer att ge oss.
Hälso- och sjukvården kostar drygt 500 miljoner kronor varje år. De olika satsningarna på att göra mer av samma sak ligger på en till ett fåtal miljarder. Om det vore så att en åtgärd får fullt genomslag – vilket är helt osannolikt, eftersom statens styrning är synnerligen vag och valhänt – så leder en miljard till en förbättring i storleksordningen en femhundradedel mer eller bättre, det vill säga inte märkbart för de flesta. 

Vi och många med oss ser digitaliseringen som en viktig, kanske i förlängningen avgörande del i lösningen på problemen. Hjälp till de patienter som vill och kan ta hand om sig själva, samtidigt som vården kan lägga sin dyrbaraste resurs – personalen, på de som behöver empati, tid och omsorg. Men staten är inte snabb. 
Ett exempel: Idag om du går till vården och ska få ett läkemedel utskrivet till dig, så får din läkare inte se vilka andra läkemedel andra läkare har förskrivit. Detta problem leder till fel och fara för patienten och onödiga kostnader. Detta uppmärksammades på Socialdepartementet, mig veterligen runt 2007, då jag var analyschef där. Till saken hör att apotekare får se denna lista, så systemet finns, all data finns, alla läkare finns som användare i systemet, det enda som skulle behövas är en rättighetsändring, kanske 15 sekunders jobb i ett modernt system, kanske 15 veckors arbete i statens system.

NU har det kommit ett förslag att ändra lagstiftningen så att detta blir möjligt, och regeringen säger att förändringen kan bli fullt ut genomförd till år 2022. Det har då tagit staten, och tre regeringar fantastiska 15 år att genomföra vad som i alla andra system är en banal åtgärd. 
Detta bådar inte gott inför den vällovliga ambitionen att vara världens bästa nation på e-hälsa till år 2025.
Inget av partierna, vad jag sett hittills, går till val på att göra om lagstiftningen så att den möjliggör modern sammankopplad sjukvård, omsorg, utveckling och forskning.