Utbildning vid typ 2-diabetes

Missade du det föredrag som professor Urban Rosenqvist höll på Världsdiabetesdagen, 14 november 2010 på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, så ta igen det här.

Den stora förekomsten av typ 2 diabetes kräver ett effektivt program för massundervisning

Typ 2 diabetes utgör 90 procent av de cirka 80 000 personer i Stockholms län som har ett förhöjt blodsocker. Alla är kanske inte diagnosticerade ännu men man räkna med att cirka 8 000 får typ 2 diabetes i regionen varje år. Söker man på landstingets Vårdguiden en vårdcentral som kan undervisa en nybliven patient så finner man att endast 46 av 222 mottagningar uppger att de har denna kompetens. Det antyder att det behövs en rejäl förstärkning av denna kapacitet.

En sådan utbildning bör göra det lättare för personerna att klara av sin sjukdom och minska den oro de ofta känner efter sjukdomsbeskedet. Undervisningen skall få dem att ta en ny roll i behandlingen och lyckas få ned blodsockret till mer normala nivåer.

Den kunskap man behöver är praktisk och handlar om hur man blir den människa man måste vara för att kunna leva med sin diabetes. Den sorts kunskap finns bland andra patienter som prövat sig fram och skaffat sig erfarenheter.

Ett sätt att få grepp om denna kunskap är att delta i en studiecirkel som löper över ett år och som ges av Storstockholms diabetesförening. Studiecirkeln "Jag styr mitt blodsocker" utvecklades under flera år och effekten av den har undersökts i två vetenskapliga avhandlingar. Huvudresultatet är att man får möjlighet att ventilera sin oro och att 90 procent av deltagarna når ett bättre blodsockervärde ett år efter det att man slutat cirkeln (Fig 1).

Undervisningen utvecklades ursprungligen för Apoteksbolaget. Ett trettiotal farmaceuter utbildades och 450 patienter runt om i Sverige prövade utbildningen. I dag är det lekmän som håller i utbildningen vid Storstockholms diabetesförening. Till sin hjälp har gruppen en studiecirkelbok. Mycket bygger på att man kan själv mäta och lära sig tolka sin blodsockernivå. Så småningom förstår man hur kroppen beter sig i olika situationer. En stor grupp av deltagarna (60 procent) kan så småningom själva ta över behandlingen och styra den. Det  är också den gruppen som låg lägst vid uppföljningen ett år efter det att man slutat gå i cirkeln (Fig 2.).

En studie av kostnaderna för att driva cirkeln och eventuella vinster i form minskade utgifter för behandling av sena komplikationer till sjukdomen, visade att för varje satsad krona skulle man få två tillbaka om man lyckades sänka HbA1c för gruppen med en halv procentenhet.

De publikationer som beskriver cirkeln och resultatet av utbildningen finns samlade i två avhandlingar (Sarkadi 2001; Veg 2006). Dessa arbeten har också rönt internationell uppmärksamhet. Det Kanadensiska diabetesförbundet, som gått igenom utbudet av olika slags utbildningar, rankar den högt.

Urban Rosenqvist

Institutionen för Folkhälso- och vårdvetenskap, Hälso- och sjukvårdsforskning, Uppsala universitet, Uppsala

References

Sarkadi, A. (2001). The Borderland between Care and Self-Care. Thesis. Public Health and Caring Sciences, Section for health Services Research. Uppsala, Uppsala university: 108.

Veg, A. (2006). Teaching and Learning in Type 2 Diabetes. The Importance of Self-Perceived Roles in Disease Management. Thesis Public health and Caring science. Uppsala, Uppsala university