Samma hjälpmedel fungerar inte för alla

Debattartikel i Dagens Medicin 3 dec 2014

Sedan 1 december i fjol tog landstingen över kostnadsansvaret för insulinpumpar från staten. Löftet var att personer med diabetes inte skulle behöva oroa sig - de skulle få sina pumpar gratis även i fortsättningen. Men oron finns och den är befogad. Med Stockholms läns landstings pågående lösning ställs inte patientens behov i centrum. Volymer är viktigare.

Stockholms läns landsting upphandlar nu ett företag som ska distribuera insulinpumpar till länets diabetiker. I avtalet framgår det att det ska finnas ett förstahandsval och ett andrahandsval. Minst 90 procent av insulinpumparna ska förskrivas utifrån förstahandsavalet som också ska vara det billigaste alternativet. Görs inte det utgår ett vite. Om inte förstahandsvalet fungerar finns ett andrahandsval av pump, ett dyrare alternativ som får förskrivas till 10 procent.

Med endast två val, där det ena ska förskrivas till 90 procent, krävs det att de flesta är stöpta i samma form. Det är orimligt. Barn, ungdomar, vuxna och pensionärer behöver olika finesser i sin pump för att kunna hantera sin diabetes så bra som möjligt. Den individuella behandlingen försvinner från agendan, i alla fall när det gäller behandling med insulinpump.

Personer med diabetes som använder en insulinpump löper en minskad risk att få hjärt-kärlsjukdom och dö i förtid, jämfört med diabetiker som använder injektioner.
Insulinpumpbehandling ger också ett friare liv med bättre blodsockerkontroll, bättre hälsa och ökad livskvalité. Drygt 100 000 stockholmare lever med diabetes idag. 40 procent av barnen och 20 procent av de vuxna stockholmarna behandlas med insulinpump. För barn i förskoleåldern är insulinpump ofta ett förstahandsval när sjukdomen bryter ut. Som liten är det svårt att injicera tillräckligt små doser och rädsla för nålar är förstås inte ovanligt.

Det här systemet hindrar patientens delaktighet, patientens makt och vårdens möjligheter att arbeta förebyggande.
Det här systemet stärker färska rapporter om Sveriges oförmåga att sätta patienten i centrum, att vi tappar mark i forskning och utveckling samt att vårdens struktur är ineffektiv och inte tillräckligt proaktiv för att förebygga att patientens tillstånd försämras. Och det är just det. Det är komplikationerna till diabetes som kostar mest - för samhället och för patientens lidande.
Det här systemet utgår ifrån volymer och inte i från behoven.
Det här systemet utgår inte ifrån helheten. Det är orimligt att en sorts pump ska kunna bevara livskvaliteten och hälsan för 90 procent av våra barn, ungdomar, vuxna och pensionärer. 

Precis som Storstockholms Diabetesförening, har Handikappföreningarnas samarbetsorgan i Stockholms län upprättat en hjälpmedelspolicy. Under rubriken Delaktighet står det att:
" Samhället ska erbjuda hjälpmedel så att individens behov tillgodoses
" Hela livssituationen ska beaktas i utredningen av individens behov
" Rätten att göra egna val ska vara säkerställd

När priset ska avgöra valet av hjälpmedel vet vi av erfarenhet vilka förödande konsekvenser det kan få. Sist var det företaget One Med som avgjorde vilka pennkanyler som skulle användas. Med påföljd att barn vägrade ta sitt insulin för att nålarna gjorde ont och gav blåmärken. Vid en närmare titt på kanylerna visade det sig att nålarna hade små hullingar som drog med sig vävnad när nålen togs ut- men nålarna var billigare jämfört med andra.
Nu får kanske hälsan göra avkall igen när ett företag ska avgöra vilken pump som diabetikerna ska förses med.

Patientcentrerad vård och en ny lag om patientmakt träder i kraft 1 januari 2015. Det är beslut som svenskarna är i stort behov efter att ha legat i bottenskiktet när det gäller att ställa patienten i centrum.

Låt oss gå i takt med det rapport efter rapport vittnar om. Låt oss sätta patienten i centrum, ge individuella behandlingar och främja innovation så att vi kan minska riskerna för dyrbara och ödesdigra komplikationer.
Alla är vi olika, oavsett sjukdom eller ej. Hjälpmedel ska tilldelas utifrån behov och inte ifrån volym.

Anders Lönnberg, ordförande Storstockholms Diabetesförening
Birgitta Kihlberg, ordförande Stockholms läns Diabetesförening
Anna Lindholm Olinder, specialistsjuksköterska barn och diabetes, Södersjukhuset