Sagan om den lilla, lilla patienten och det stora, stora sjukhuset

En fråga som ständigt höjer mitt blodtryck, det är frågan om NKS, Nya Karolinska Sjukhuset.

All denna info har jag tagit från informationspromemorian om NKS:

Ett helt nytt toppmodernt universitetssjukhus på sjukhusområdet i Solna. Ett sjukhus "i absolut världsklass", som skall vara "hög-specialiserat och forskningsintensivt", i nära relation till KI, KTH och medicinteknisk industri i regionen. Sjukhuset ska vara ett "kunskaps-nav i utvecklingen" av såväl Stockholmsregionen som Sveriges sjukvård… Där står också att Sverige står "inför en betydande demografisk utmaning med en åldrande befolkning".

Nu tänker jag läsa utdrag ur promemorian precis som jag vill:

"Det nya sjukhusets uppdrag ska vara navet i ett nationellt och internationellt konkurrenskraftigt universitetssjukvårdssystem och ska inta en central roll vid utvecklingen av stockholmsregionen till ett biomedicinskt kraftcentrum, där den övergripande inriktningen är att sjukhuset ska vara ett specialsjukhus för regionen med högspecialiserad och specialiserad vård. NKS ska bedriva vård, forskning och utbildning av betydande omfattning och av yppersta kvalitet, att sjukvårdsuppdraget måste på bästa sätt balanseras mot forsknings- och utbildningsuppdragen."

Synpunkt: Här kan jag inte annat än se hur endokrinologiverksamhet-en verkligen passar in i de höga kraven som nämndes ovan. Vi har en ypperlig forskning vid Centrum för diabetesforskning, vi har yppersta kvalitet på den kliniska vården vid endokrinologiavdelningen. Den avdelningen är dessutom världens allra första endokrinologiavdelning, startad av professor Rolf Luft.

Det är väl något att bygga vidare på! När det gäller utbildningen så skulle jag önska att den byggdes ut till att omfatta även utbildning av andra  specialister (hjärtan, njurar, ögon etc) som i sin specialistroll ofta tar emot patienter med diabeteskomplikationer.

"Patientnära forskning ska kunna bedrivas integrerat med vårdverksamheten då lokaler för dokumentation och enklare analysarbete finns insprängda vid vårdlokalerna. Mer apparatintensiv och resurskrävande forskning bedrivs i särskilda lokaler."

Synpunkt: Även här stämmer verkligheten in. Här finns Rolf Luft Center, här finns Centrum för diabetesforskning i nära anslutning. För jag vill understryka vikten av att forskningen bedrivs patientnära, att det med andra ord fortfarande ska finnas kvar både slutenvård och dagvård på Solnasidan.

MEN - sen läser jag att NKS får färre vårdplatser än det totala vid dagens Solna, men att genom ökat resursutnyttjande kommer den samlade produktionsvolymen att kunna öka. Och kära läsare, här kommer poängen:

Färre vårdplatser, utarbetad personal som ska slita än mera, bort med stora tråkiga folksjukdomsgrupper och in med flashiga diagnoser och spektakulär forskning. Hur har ni beslutsfattare tänkt er att lösa problemen med den demografiska utvecklingen och den allt mer åldrande befolkningen? Och det som läsarna och jag vet - det ökande antalet personer med diabetes? Visst bedriver de, patienterna, en stor egenvård, men nå'n måtta får det väl ändå vara.

Om sjukvårdsplanerarna hade tänkt sig att klämma in samtliga som behöver sjukhushjälp i den idag befintliga strukturen, SöS, Huddinge, Danderyd, så känn er blåsta. Där finns helt enkelt inte resurser, varken lokaler eller personal räcker till.

Om det redan idag är så att även om jag behöver det, så får jag inte komma till min sjukhusmottagning ens en gång per år, hur tror ni då det ser ut sen, när ledningen tror att "genom ökat resursutnyttjande så kommer den samlade produktionsvolymen att kunna öka"?

I dag skickas remisser tillbaka till vårdcentralerna för att sjukhus-klinikerna inte hinner med. Men om man som patient får lite mer spektakulära komplikationer - då kanske man kan klämmas in på Solnasidan ändå?

Inge-Britt Lundin, ordförande
i Storstockholms Diabetesförening

SVAR:

NKS viktigt för de stora folksjukdomarna

Med intresse tar vi del av ordförande Inge-Britt Lundins engagerade debattartikel om Nya Karolinska Solna Universitetssjukhus.

Jo, det är för de stora folksjukdomarna som NKS är viktigt. Genom den framstående forskning som redan idag bedrivs vid Karolinska universitetssjukhusets diabetescentrum skapas nya behandlingsmetoder av stor betydelse för de diabetessjuka. Med NKS kommer dessa möjligheter att förstärkas, då flera forskargrupper och specialister kan komma samman för att i nära samverkan utveckla ny kunskap som kan överföras till vården.

En viktig uppgift för NKS är att sprida kunskapen om nya behandlingsmetoder till de övriga akutsjukhusen och primärvården. Diabetessjuka patienter liksom många andra patienter med de vanliga folksjukdomarna ska inte behöva åka till NKS om de kan få lika god vård närmare sitt boende.  Men om man som diabetespatient drabbas av komplikationer eller är i behov av särskild specialistvård kommer man alltid att kunna tas om hand vid NKS.

En stor del av vården vid NKS kommer att ges i dagvård och vid specialistmottagningar på sjukhuset. Sjukhusets storlek kan därför inte bara räknas i antal vårdplatser utan minst lika viktigt är de goda resurserna för avancerad öppen vård.

Viktigt att poängtera är också att NKS sammantagna uppdrag och verksamhet inte kommer att vara identiskt med den som Karolinska universitetssjukhuset bedriver idag. NKS planeras för att bli mer koncentrerat på högspecialiserad vård än vid dagens Karolinska Solna.

NKS planeras för totalt 600 slutenvårdsplatser (varav ca 400 enbädds vårdrum, 125 IVA/intermediärrum, 75 preop/postop) samt 100 dagvårdsplatser och 100 patienthotellplatser, totalt alltså 800 vårdplatser. Här skapas närhet, goda flöden och samverkan mellan olika teman och enheter, vilket ger möjlighet att ta hand om många patienter och en hög beläggningsgrad av vårdplatserna. Idag finns totalt ca 900 vårdplatser vid de olika klinikerna inom Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, med en varierande beläggningsgrad.

En ökad effektivitet i vården är nödvändig - vilket kan ge både ökad patientsäkerhet och bättre arbetsmiljö - men det är ändå inte tillräcklig för att möta ett ökande samlat vårdbehov. En ökad koncentration av högspecialiserad vård på NKS i kombination med en stadigt växande och åldrande befolkning i Stockholms län, leder till att ytterligare vårdplatser och andra former av resurser kommer att behöva skapas vid Stockholms läns landstings övriga sjukhus och inom andra delar av sjukvårdssystemet.

Lennart Persson, professor, förvaltningsdirektör NKS-förvaltningen
Bo Brismar, chefläkare Stockholms läns landsting

REPLIK:

Tolkar jag rätt??

Det är bra att både Lennart Persson och Bo Brismar värnar om personer med diabetes. Det gör jag också, därför lägger jag mig i!

Kan jag nu tolka ert inlägg som följer: Även i fortsättningen kommer patienter med diabetes att kunna behandlas vid KS Solna, inte bara de som har flashiga komplikationer? Även i fortsättningen kommer den excellenta diabetes-/endokrinforskningen vid KS Solna kunna fortsätta sitt arbete? Även i fortsättningen ges möjlighet att bedriva utomordentligt fina kliniska studier?

Att de andra sjukhusen i länet byggs ut är en absolut nödvändighet - om Stockholm ökar med ett Göteborg vart 20 år tvingas vi ju till det. Och om folksjukdomen diabetes ökar som prognoserna tyvärr pekar på - så måste vi väl öka antalet behandlingsplatser. På alla diabetesmottagningar! För idag finns inte plats för alla som behöver komma till en diabetesmottagning ens en gång per år.

Och om inte patienterna får komma till sin mottagning åtminstone en gång per år, då mina herrar, är det ingen ide att ens tänka tanken att Stockholm ska kunna lämna årliga uppgifter till Nationella Diabetesregistret. Tidigare var det endast vårdcentralerna som struntade i NDR, men nu följer sjukhusklinikerna efter. Men när vi byggt ut sjukhusen om 20-30 år, då kanske vi kan börja tänka på att visa hur bra vi är - om vi är det förstås….

Inge-Britt Lundin, ordförande
i Storstockholms Diabetesförening