Ökat stöd skulle ge bättre transplantationsresultat

Det är svårt att be om en njure av någon i sin bekantskapskrets och stödet från sjukvården saknas. Utredningstiden anses på tok för lång inför transplantationen och äldre och singlar har minst chans att få en njure från en levande donator, visar en enkätstudie.

Transplantationsresultaten med njure från levande donatorer är avsevärt bättre än från avlidna. Dessutom går det dubbelt så snabbt att få en ny njure om man har en levande donator jämfört med att få en njure från en avliden donator.

Eva Lagging, verksamhetschef på SSDF och Margareta Sanner, psykolog och forskare vid Uppsala universitet, gjorde en enkätundersökning för att få reda på vilka områden som behöver uppmärksammas och förbättras för att kunna öka antalet levande donationer och för att göra donationsprocessen smidigare för både mottagare och donatorer.

246 vuxna i Stockholms län, som hade fått en ny njure under åren 2004 till 2008, fick svara på frågor om sina upplevelser av donationsprocessen. Svarsfrekvensen var så hög som 87 procent.

Känsligt att be om njure

Enkätstudien publicerades den 28 juli i nätversionen av den vetenskapliga tidskriften Nephrology Dialysis Transplantation.

Tack vare enkätstudien har det beslutats att en telefonlinje ska inrättas dit man kan ringa gratis och ställa frågor om donation.

– Nu har också Njurföreningen ett underlag för att driva frågan tillsammans med njurklinikerna hur de ska bli bättre på att ge stöd till njurmottagare för att hitta en levande donator, säger Eva Lagging.

De flesta njurmottagare tyckte det var svårt att själva be någon om att få deras njure och föredrog därför att en donator själv erbjuder sig. Både de som fått en avlidens och en levande donators njure efterlyste bättre stöd från sjukvården i hur man ställer denna känsliga fråga och till vem.

Lång väntetid

60 procent av de levande donatorerna hade själva anmält sig för donation. Den stora majoriteten av donatorerna var närstående och släktingar till mottagaren, endast fem procent var vänner eller arbetskamrater. De flesta i gruppen som fick en avlidens njure hade även de velat ha en njure från en levande donator.  Att det inte blev så, uppger de berodde på att den levande donatorn inte var frisk eller hade en passande njure.

Att äldre och singlar har minst chans till att få en njure från en levande donator beror på att de äldres anhöriga oftare inte är fullt friska och för den som är ensam kan kretsen möjliga donatorer vara begränsad.

En majoritet av deltagarna var påtagligt irriterade över den långa utredningen av donatorn. Utredningstiden ansåg de var dåligt samordnad och de kände sig borttappade och dåligt informerade.

Väntetiden var dock mycket kortare för dem som fick en njure från en levande donator. Dialystiden för dem som hade en levande donator var ett och ett halvt år, jämfört med tre år för dem som fått en avlidens njure.

TEXT:MARIA SJÖSTRÖM

Enkätundersökningen initierades av Njurföreningen Stockholm-Gotland och engagerade även transplantationskliniken vid Karolinska sjukhuset, njurklinikerna vid Karolinska sjukhuset och Danderyds sjukhus.

Artikel ur Leva med diabetes nr 6-10