Nya läkemedel når inte svenska diabetiker

Ny medicin är ofta bättre. Men smakar det så kostar det. Sverige visar bottennoteringar när det gäller användning av nya läkemedel. Extra utsatta är diabetiker som bara får en bråkdel av nya mediciner jämfört med diabetiker i andra länder.

Medicinskåpen i de svenska hemmen domineras av gamla preparat och generika medan nya innovationer blir kvar bakom apoteksdisken. En undersökning från Läkemedelsindustriföreningen jämför likvärdiga länder, och visar att Sveriges olika landsting är näst sämst i klassen på att använda nya läkemedel.

– Problemet är att landstingen har svårt att tänka långsiktigt, de tänker inom ramen för gällande budgetår och kan på sin höjd blicka in i nästa budgetår. De tänker inte i en eller flera mandatperioder, säger Stig Nyman, ordförande i SSDF.

Även Magnus Barkstedt på läkemedelsföretaget Novo Nordisk bekräftar bilden.

– Svensk sjukvård har för stort fokus på kostnader i valet av läkemedel. Perspektivet är för kortsiktigt när det gäller diabetes, blickarna riktas på vad behandlingen kostar aktuellt år och inte vad som händer om 5, 10 eller 15 år när komplikationer knackar på dörren. Det är på sikt som värdet för nya läkemedel kommer, vilket landstinget inte vill prioritera, säger Magnus Barkstedt.

För 15 år sen brann debatten om skenande läkemedelskostnader, men siffror visar att prisutvecklingen tämjts med råge. De svenska utgifterna för läkemedel har de senaste åren varit stabila: Stockholms läns landsting, SLL, rapporterar att två av anledningarna är ”ett minskat inflöde av nya innovativa läkemedel, samt rationellt införande av nya läkemedel”. I praktiken innebar detta år 2013 att blott 0,5 procent av landets totala läkemedelskostnader spenderades på nyintroducerade läkemedel. Extra drabbade är diabetikerna: en närmare titt på de nya typerna av diabetesläkemedel visar att Sverige endast använder en femtedel så många dagsdoser som diabetikerna i andra jämförbara länder. Risken är att du som patient får betala med din hälsa för att hålla läkemedelskostnaderna nere.

– Om du har ett äldre läkemedel som fungerar bra för dig är ju det toppen, men i de flesta fall är nya läkemedel bättre än de gamla och därför ska större tillgång till dem ges. Att medicinera för att hålla god balans i frågan om diabeteskomplikationer är naturligtvis eftersträvansvärt. Allra ytterst blir det ju patienterna som får ta de hälsomässiga konsekvenserna, och det är svårt att veta vilka finansiella konsekvenser det i sin tur ger för samhället, säger Stig Nyman.

Låt oss spola tillbaka till den 18 december 2012, då Stockholms läns landsting klubbade en ny läkemedelsstrategi. I denna strategi står det klart att även landstingets ambition är att se mer modern medicin i händerna på patienterna. Därmed är alla inblandade parter överens, tycks det, men varför är det då så få patienter som får hämta ut moderna läkemedel? 

Svaret stavas pengar och pappersexercis.

Daniel Forslund (FP), innovationslandstingsråd, säger:

– Ett läkemedel går igenom en gedigen process innan det introduceras. Procedurfrågorna tar i dag längre tid än vad man skulle önska. Dessutom har vi de klassiska ekonomiska aspekterna som drabbar kategorin innovation och läkemedel. Detta kan verka som krassa och cyniska argument kring mänskliga beslut. Men det går inte att köpa in alla typer av läkemedel som finns, för då riskerar någon annan utsatt grupp att bli utan. Det är väldigt svåra värden som ställs mot varandra. 

När patienten väl ska förskrivas ett läkemedel så är det produkterna på den så kallade Kloka Listan som är förstahandsvalen. Där har Stockholms läns läkemedelskommitté beslutat vilka läkemedel som rekommenderas för behandling av vanliga sjukdomar.

– Stockholms läns läkemedelskommité är framgångsrik och kompetent, säger Magnus Barkstedt på Novo Nordisk. Men rekommendationslistan är relativt konservativ och innehåller framför allt äldre läkemedel. Ersättningssystemet i Stockholm gör primärvården skyldiga att följa listan till minst 80 procent, en träffsäkerhet på 90 procent ger bonus, men många vårdgivare tolkar 100-procentig följsamhet som optimalt, trots att en 80/20-fördelning var läkemedelskommitténs avsikt. Därför hamnar få nya läkemedel hos patienterna.

Daniel Forslund medger också brister i ersättningssystemet. Till exempel kan en vårdcentral som jobbat mycket förebyggande med diabetes ha svårt att få ersättning från landstinget.

– Nya metoder har helt enkelt inte passat in i beskrivningen av behandlingen och lagt lock på utvecklingen. Vi jobbar intensivt här i Stockholm med att se till att ersättningssystemen verkligen belönar vårdgivaren som anammar nya arbetssätt och läkemedel. En ny modell för primärvården beräknas träda i kraft den 1 januari 2016.

När det kommer till kritan så ligger makten om medicinen hos vårdgivaren, vilket har lett till inkonsekvens. Patienten med behov av nyare mediciner har helt enkelt fått hålla tummarna för att läkaren ifråga är beredd att skriva ut dessa. Daniel Forslund uppger att utvecklingen är på bättringsvägen.

– Läkare har fått bättre beslutsunderlag för de svåra avvägningarna, till exempel om behandling ska inledas på patient eller om gamla läkemedel ska bytas ut mot nya. De rapporter jag hittills sett tyder på att efterlevnaden av underlagen har blivit mycket bättre de senaste åren. Det är oacceptabelt att en Uppsalabo får behandling medan en person bosatt i Stockholm får ett nej för samma åkomma. Så ska det verkligen inte vara.

Daniel Forslund lovar att länets diabetespatienter kommer att märka skillnad de närmsta åren. Ett nyinstiftat råd för nya terapier inom SKL ska jämna ut skillnaderna i introduktionen av nya, dyrare läkemedel mellan landstingen. Han menar också att digitala innovationer har stor potential som patientverktyg för att få nyare mediciner.

– Särskilt diabetesvården har många spännande lösningar på gång, till exempel möjligheten att mäta sina blodsockervärden direkt i sin smartphone. Med hjälp av tekniken kan du få koll på dina värden utan att vara beroende av vården. Och när du vet hur medicinen påverkar dig så kan du sätta tryck bakom dina ord i vårdmötet, vilket kan leda till andra läkemedel. Digitala hälsostöd ger patienterna bättre möjlighet att utöva patientmakten de har laglig rätt till sedan årsskiftet, säger han.

Även Magnus Barkstedt är försiktigt positiv.

– Jag kan uppleva att det finns en positiv vilja att jobba med dessa frågor. Jag upplever systemet som lite för hårt styrt, vilken kanske var välbehövligt med tanke på hur läkemedelskostnaderna skenade för 10–15 år sedan. SLL har tuffa ekonomiska utmaningar med exempelvis nya Karolinska, men ur vårt perspektiv skulle det vara sunt om vården tittade på olika delar i vårdkedjan. Det är lite för lätt att spara på läkemedel istället för att se helheten, säger han.

Enligt SSDF-ordföranden Stig Nyman ligger bollen hos landstinget. Patienterna är intresserade av nya mediciner, och läkemedelsbranschen står i startgroparna. Trots att Sverige är ett litet land så lockas läkemedelsutvecklarna av det välfungerande vårdsystemet med personnummer.

– SSDF följer alla frågor som rör diabetesområdet. Vi försöker upprätthålla våra etablerade kontaktvägar med Läkemedelsverket och läkemedelsindustrin. De som måste öppna dörren först är landstinget, säger Stig Nyman.

Kvar under ytan

En undersökning från Läkemedelsindustriföreningen visar att Sveriges landsting är näst sämst i klassen på att använda nya läkemedel jämförbara och likvärdiga länder.

Allt är inte guld

Det tar i genomsnitt cirka 15 år och kostar cirka 10-15 miljarder kronor för läkemedelsbolagen att framställa ett nytt läkemedel. Och allt är inte guld som glimmar. Det inhalerbara insulinet Exubera blev indraget på grund risker och bristande efterfrågan. Läkemedel inom gruppen glitazoner (som höjer insulinkänslighet och förbättrar rubbade blodfetter) drogs in på grund av medicinska biverkningar.

Ur Leva med diabetes 4-15, text Josefin Strang