”Min dröm är att bli medicinfri!”

När Suzanne Fors år 2016 konstaterades ha typ 2-diabetes, fick hon både långtids- och måltidsinsulin. Av det mådde hon inget bra. Idag har hon ”tagit kommandot över sin sjukdom” och slutat med insulinet.

Det var en kompis som tipsade henne. ”Har du kollat om du har diabetes”, sa hon apropå att Suzanne kände sig så törstig och sprang på toa hela tiden. Jo, mycket riktigt. På Trollbäckens vårdcentral i Tyresö utanför Stockholm konstaterade man kompisens misstankar.
– Då fick jag metformin och både långtids- och måltidsinsulin, säger Suzanne där hon sitter vid köksbordet.

Runt omkring oss rör sig fantastiskt söta tio veckor gamla kattungar av rasen helig birma.
– Egentligen ville jag inte ha insulin, men de tyckte att jag behövde det, säger hon. Insulinet gjorde det hela värre, menar hon.
När hon tryckte ner sitt höga blodsocker med insulinet fick hon frossningar.  
– Jag kallsvettades och fick feberfrossa som höll i sig kanske någon halvtimme.

På arbetet var det förstås väldigt besvärligt att hantera frossningarna. Suzanne Fors tror att hon haft prediabetes långt innan hon fick svart på vitt att hon har typ 2-diabetes.
– Det finns säkert jättemånga som går omkring med prediabetes.
Hon menar att det är synd att hennes egen och andras prediabetes inte upptäcks i tid. För att undvika att sjukdomen utvecklas.
– Om man tittar på barn som växer upp idag, så kan man ju se att det finns en risk att de så småningom blir sjuka.

Hon var själv väldigt aktiv som barn och i tidig ungdom. Hon höll på med alla möjliga sporter, gymnastik, fotboll, handboll... Kosten var mycket baserad på kolhydrater. Och som så många andra aktiva hungriga ungar tryckte hon i sig limpmackor och drack mjölk. När hon blev äldre och slutade tränade gick hon upp i vikt.

På jobbet har hon allt som oftast trivts väldigt bra med ett högt tempo.
– Jag vill gärna ha jobb där det händer saker. Jag har jobbat hårt och stressat en hel del. Jag har suttit många nätter och druckit kaffe och ätit godis för att hålla mig vaken och hinna med. Det kanske har sabbat min hälsa.
– Idag vet jag att jag måste få tid för återhämtning.

Men konsekvenstänket är inte så starkt när man är ung. När Suzanne blev sjuk var hennes långtidsblodsocker, HbA1c på 113 mmol/mol, skyhögt. Insulinet som skulle få ned blodsockret anser hon att hon mådde både fysiskt och psykiskt dåligt av.
– Det gick alldeles för fort att sänka blodsockret med insulinet, tror jag.

Suzanne fortsatte att arbeta hårt och ibland under stressiga förhållanden. Så särskilt mycket träning, motion eller mental återhämtning blev det inte heller. Och vikten blev allt högre. 2018 bestämde hon sig för att avstå insulinet och provade att äta strikt LCHF, lågkolhydratkost.
– Det var en läkare som sa att jag kunde prova det.
Men det fungerade inget vidare. Hon klarade inte alltid just den strikta delen, utan som många andra gjorde hon undantag då och då.
– När man fuskar med strikt LCHF blir det väldigt svårt för kroppen. Det man byggt upp raseras direkt.  

Under pandemin tillbringade Suzanne Fors som resten av befolkningen mycket tid hemma. Hon fick heller ingen kallelse till årskontroll.  
– Jag förstår att vården var upptagna med covid-19. Problemet för mig var att jag trodde att jag var rätt okej, men när jag väl testade mig så var det sämre än jag trodde.

Sedan ett år tillbaka har hon gjort en nystart. För att peppa sig själv och få stöd i sin egenvård använder sig Suzanne av en digital diabetesmottagning där hon via skärmmöten bland annat träffar en diabetessköterska regelbundet, nu en gång i månaden, till priset av ett vanligt vårdbesök.
– Det är ett enormt stöd att få bolla sina tankar med någon som är kunnig. Det är jättebra att ha någon som lyssnar. Jag behöver det. Primärvårdens årliga kontakt är inte tillräckligt, menar Suzanne. Åtminstone inte för henne.
– Jag förstår självklart att primärvården inte har tid med allt, men jag tycker att de kunde vara tydligare med vad de hjälper till med och vad de inte hjälper till med.

Med lite extra stöttning anser Suzanne Fors att det blir lättare att själv ta kommandot över sin sjukdom. Det är i alla fall så hon ser på saken, att hon idag har ”kommandot”. Det hade hon inte tidigare. Nu gäller det för henne att ha tålamod, menar hon, då kommer viktnedgången att komma.

Idag tar Suzanne metformin, blodtryckssänkande medicin och Ozempic, ett läkemedel som tas en gång i veckan via injektion och som syftar till att få ned långtidsblodsockret och underlätta viktnedgång.
– Tyvärr har jag fått biverkningar. Jag får svår kramp i magen och sedan diarré utan dess like! Det är ingen solskenshistoria.
Men hon försöker att stå ut. Hon vill även i fortsättning undvika att ta insulin. Hennes fokus är att gå ned i vikt – vilket inte är det lättaste när man har ett svängande blodsocker.
Hon äter numera en mer liberal LCHF.
– Jag äter bara 1400 kalorier om dagen.
 Därtill motionerar hon, tränar på gym och promenerar sex dagar i veckan.
– Men jag rasar inte i vikt. Å andra sidan känner jag i kroppen att det händer något. Jag blir starkare. Förhoppningsvis kommer det en större viktminskning snart.

Suzanne menar att det gäller att hålla ut. Hon vet med sig själv att hon inte är så bra på ”förvaltningsfasen”. Hon är desto bättre på att starta och dra i gång grejer. Och på att avsluta.
– Jag har jobbat som projektledare så länge, så jag är präglad av det, säger hon och ler.

HbA1c ligger numera på betydligt bättre nivå, 55. Hennes närmaste mål är att få ned HbA1c till under 50.
– Drömmen är att sluta med medicineringen helt och leva ett aktivt liv med en stark kropp.

Text: Bruno Lundgren  FOTO: Petrus Iggström