Mer sammanhållen vård för kroniskt sjuka

Under politikerdebatten i ABF-huset den 20 augusti beskrev sjukvårdspolitiker från samtliga partier i Region Stockholm hur vården kan förbättras för personer som lever med flera kroniska sjukdomar samtidigt. En sak blev tydlig: dagens vård behöver bli mer sammanhållen och bättre anpassad till patienter som har komplexa vårdbehov.

En viktig utgångspunkt är HND-modellen, som tar ett samlat grepp om patienter med hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom och diabetes. I stället för att behandla varje diagnos för sig behöver vården se hela patienten och sjukdomarnas samband. HND står för just hjärt-kärl, njure och diabetes, tre områden som ofta hänger nära samman och där samsjuklighet kan göra vården både mer komplicerad och fragmenterad.

Flera av lösningarna som lyftes handlar om att stärka primärvården. Vårdcentralen behöver bli den fasta basen för patienter med kroniska sjukdomar, med bättre möjligheter att följa patienten över tid och samordna kontakterna med specialistvården.
En central fråga är därför fast läkarkontakt och ökad kontinuitet. Patienten ska inte behöva börja om från början vid varje vårdkontakt, utan ha en läkare eller ett fast vårdteam som känner till sjukdomshistorien och kan hålla ihop vården. Moderaterna, Centern och Liberalerna lyfte behovet av en personlig fast läkare, medan Socialdemokraternas viktigaste vallöfte var att fortsätta satsa på socioekonomiskt utsatta områden och göra vården mer sammanhållen. 

En annan tydlig linje i debatten var behovet av att bryta upp de stuprör som gör att patienter skickas mellan olika vårdgivare. Primärvård och specialistmottagningar behöver samarbeta betydligt tätare kring patienter med flera diagnoser. HND-verksamheten vid Danderyds sjukhus är ett exempel på hur det kan fungera. 

Digitalisering lyftes också som en viktig möjlighet för kroniskt sjuka. Många kontakter behöver inte kräva ett fysiskt besök, och digital uppföljning kan göra det enklare för patienter att få vård på ett sätt som passar deras vardag. Förbättra även systemen så att inte informationen fastnar mellan olika mottagningar, menade Liberalerna. Det är avgörande för att undvika dubbelarbete, upprepade undersökningar och att patienten själv tvingas agera informationsbärare.

Ett annat förslag från Miljöpartiet var att ge patienter med komplexa och kroniska sjukdomar en tydligare person som håller ihop vården – exempelvis en vårdkontaktsjuksköterska eller vårdkoordinator.

För att förändra vården krävs också satsningar på personalen. Vårdpersonal behöver mer kunskap om samsjuklighet och om hur olika kroniska sjukdomar påverkar varandra. Fortbilda personalen på arbetstid, ansåg Kristdemokraterna.

En ytterligare idé var att premiera vårdcentraler som lyckas skapa god vård för patienter med kroniska och komplexa behov. I stället för att enbart mäta antal besök behöver ersättningssystemen i högre grad belöna kontinuitet, förebyggande arbete, goda medicinska resultat och förmågan att hålla ihop vården. Premiera vårdcentraler som har hittat ett koncept som fungerar och sprid det till andra vårdcentraler, tyckte Moderaterna. 

Sammantaget pekade debatten mot en gemensam utmaning snarare än en enda politisk lösning: patienter med flera kroniska sjukdomar behöver en vård som utgår från patienten – inte från vårdens organisatoriska gränser.

Oavsett om lösningen är en fast husläkare, en vårdkoordinator, en kontaktsjuksköterska, starkare primärvård, HND-modellen, mer digital vård eller bättre informationsdelning är målet detsamma: mer kontinuitet, färre vårdövergångar, stark satsning på förebyggande vård och ett tydligare ansvar för att hålla ihop vården.

En av de mer långtgående idéerna är att helt avskaffa regionernas ansvar för sjukvården och flytta ansvaret till staten. Kristdemokraterna driver exempelvis denna linje med argumentet att vården ska bli mer jämlik och mindre beroende av var i landet patienten bor.

Men oavsett organisationsnivå finns en tydlig slutsats från debatten: för den som lever med flera kroniska sjukdomar är det inte fler vårdkontakter som behövs – utan bättre samordnade vårdkontakter. Vården måste bli mer förebyggande, mer digital när det passar patienten, bättre sammanhållen mellan primärvård och specialistvård och framför allt präglas av kontinuitet och ett tydligt ansvar för hela patienten.

Fr.v: Hanna Jokio, Socialdemokraterna. Sandra Ivanovic Rubin, Miljöpartiet. Hannah Dahlbäck, Vänsterpartiet. Amelie Tarschys Ingre, Liberalerna. Charlotte Broberg, Moderaterna. Carl-Johan Schiller, Kristdemokraterna. Britt-Mari Canhasi, Sverigedemokraterna och Christine Lorna, Centerpartiet.

Politikerdebatten arrangerades av Diabetes Stockholm, Njurförbundet Stockholm Gotland, Riksförbundet Hjärt-lung Stockholms län och Boehringer Ingelheim