Leva frågade några kost- och tablettbehandlade typ 2-diabetiker om vad de tycker om den kraftiga begränsningen av teststickor i Socialstyrelsens riktlinjer

Anna Söderlind

52 år, diabetes i sju år

– Min diabetes syns inte på proverna i dag, jag har ett HbA1c på 4,9. Dit hade jag aldrig kommit utan stickor. När man får diabetes är det livsviktigt att ha tillgång till massor av stickor så man förstår hur ens diabetes fungerar. Teoretiskt vet man att det är bra att röra sig och att man inte ska äta en hel klase vindruvor, men testerna ger en möjlighet att påverka och inte bli ett offer för sin diabetes.

Det kan gå veckor utan att jag testar mig men ibland hoppar blodsockret kråka, då är stickorna en livlina. Det kommer att kosta multum för sjukvården med alla senkomplikationer om man inte får testa sig.

Börje Medelberg

76 år, diabetes i 34 år

– Jag fattar inte hur de tänker, det de tjänar på att dra in på stickor kommer de att förlora på att vi behöver mer hjälp av läkare. Tack vare att vi kan mäta vårt blodsocker klarar vi oss själva när de nu dragit ned på läkarbesöken.

Jag mäter väldigt sällan, tar i regel bara något prov i veckan. Om jag jobbar på att ändra något blir det oftare.

Har man infektioner i kroppen är blodsockret det första man märker det på. Då är det viktigt att ha tillgång till mätare och rutin på att mäta.

Solveig Einarsson

61 år, diabetes i två år

– Jättedåligt! Jag har ingen läkemedelsbehandling, än, och då vill jag ju gärna hålla koll på mitt blodsocker så att jag slipper stressa upp mig och bli orolig vilket jag har väldigt lätt för. Och stress, det vet man ju har en stigande effekt på blodsockret.

Birgitta Segerström

65 år, diabetes i sju år

– Är det sant? Men att det inte blir förändringar i HbA1c är en effekt av att man kan testa sitt blodsocker. Det är en kolossal seger att inte bli sämre.

Margareta Östberg

68 år, diabetes i fem år

– Men jag har stor nytta av att kunna testa mitt blodsocker. Jag kollar en till två gånger i veckan och oftare vid till exempel nya maträtter. Och när jag var i Egypten och fick dysenteri var jag väldigt glad över att jag kunde kolla blodsockret. Tänk att det ska sparas på de sjukas bekostnad.

Claes-Göran Andersson

64 år, diabetes i 15 år
För sju år sedan sänkte han sitt HbA1c från 8,3 till 5,4 procent på två år genom att ändra livsstil.
– Jag tror inte att jag hade klarat det utan att mäta mitt blodsocker. Det hade i så fall krävt kontroll hos diabetessköterska någon gång i månaden och det hade ju aldrig gått, de har ju inte tid.

Det är en trygghet att testa sig men när man blir mer erfaren kan man dra ned på det.  Jag testade mig ändå inte jättemycket, man lär sig känna hur man ligger.

Anders Blomgren

48 år, diabetes i elva år
– Klarar man sig på färre stickor så är det väl bra. Jag ställer gärna upp och sparar så länge allt är frid och fröjd men den dag man behöver fler vill man ju kunna få det.

Det kan vara en influensa eller något och så räcker inte stickorna och de säger att 'nej, du har fått så många stickor, du får inga'. Då kan ju kroppen komma i olag.

I början innan jag kommit underfund med hur kroppen fungerade mätte jag titt som tätt men nu tar jag bara på morgonen eller om jag känner mig trött eller darrig. Då får man direkt kvitto på om allt är okej. Sen är det så individuellt hur lång tid det tar innan man lär sig hur man ligger.

Anita Kjellin

66 år, 21 år med diabetes

– Jag blev så upprörd när jag läste om det. Hur sjutton kan de tro att man ska kunna klara sig då. Jag har gått ned 50 kilo på två år och kommer snart att kunna sluta med insulin men tycker i alla fall att jag ska få fortsätta att mäta blodsockret.

Det är ju kosten som styr, det har jag ju kommit fram till. Jag mäter för att jag ska veta hur det födoämne jag äter påverkar mig, varför jag plötsligt ligger på 8-9 istället för 5.

Karin Eldh

59 år, diabetes i fyra år
– De sparar in på fel saker! Jag testar inte mitt blodsocker varje dag men jag vill verkligen kunna göra det när jag vill. Det är väl väldigt praktiskt för sjukvården att vi testar själva och att vi som har diabetes slipper gå omkring och vara oroliga över vårt blodsocker. Diabetes är ju en allvarlig sjukdom!

Nej, det här sparar man nog inte så mycket på, tvärtom, det kommer att bli mycket spring till doktorn istället för att kolla blodsockret och det måste ju kosta mer. Det skulle vara väldigt intressant att veta vilken forskning de grundar det här beslutet på.

ENKÄT SUSANNA PAGELS OCH MARIA SJöSTRöM

Ur Leva med Diabetes nummer 4 2009