Kulturanpassad diabetesvård

En jämlik diabetesvård där individen står i centrum kräver att patientens kulturella bakgrund tas i beaktande. Det menar diabetessköterskan Shadan Vesterback.

Inom diabetesvården har strävan efter individanpassning drivit vården framåt. Nya teknologiska verktyg, som till exempel den kontinuerliga blodsockermätaren, hjälper patienter att vara mer delaktiga och involverade i vården av deras sjukdom. En viktig del i den utvecklingen har dock inte getts tillräcklig uppmärksamhet, menar diabetessköterskan Shadan Vesterback. Nämligen en kulturanpassning.
– Det handlar om att vi ska försöka ge en jämlik vård till alla oavsett deras kulturella bakgrund. Det är egentligen inte några konstigheter, vård ska alltid anpassas efter individen. Men det kan uppstå vissa svårigheter i mötet mellan olika kulturer, säger Shadan Vesterback.

Kommunikationsproblem vanligast

De flesta problem som Shadan beskriver är relaterade till kommunikation. Det största, och kanske mest självklara problemet, är då patienten över huvud taget inte pratar svenska. I sådana fall tar man hjälp av en tolk. Men patientens utbildningsnivå måste också tas hänsyn till – i vissa fall är till exempel ordet ”bukspottkörtel” inte en del av patientens ordförråd, och i andra fall kanske patienten inte alls har någon vidare uppfattning om vad diabetes är.
– Det är mycket mer komplext än vad man tror. Det går alltid att lösa det på något sätt, men det kräver lite mer tid och strategi. Jag ritar mycket och undviker att bara förklara med ord. För de som inte har så stort ordförråd kan det vara bättre med bild, så att de kan visualisera, säger Shadan.

Det saknas material

Å ena sidan betonar Shadan att det saknas material inom diabetesvården för att bemöta människor från andra kulturer, i form av till exempel broschyrer, men hon understryker även att det inte räcker med direkta översättningar till andra språk för att skapa en ändamålsenlig anpassning. Patienternas personliga bakgrund, deras kunskap om sjukdomen och om svenskarnas matvanor och kultur måste tas med i beräkningen.
– Det finns ingen lätt genväg eller ett standardhäfte som fungerar för alla från ett visst land eller en viss kontinent. Det är vi i vården själva, tillsammans med patienten, som måste kommunicera på ett sätt så att vi kan ta fram metoder som passar individen vi har framför oss. Patienterna förser oss med kunskapen att ge dem rätt hjälp. Jag som diabetessköterska måste vara nyfiken på ett positivt sätt och våga ställa frågor till patienten. Visa intresse. Om man bara frågar ”vad äter du till lunch?”, kanske de svarar att de inte äter lunch. Men för den personen kanske lunch betyder något annat än vad det betyder för mig. För vissa motsvarar en svensk lunch mer vad de brukar kalla frukost. Det är också en av anledningarna till att det kan bli så fel när man bara översätter. Därför gäller det att vara nyfiken på patienten i bemötandet.

Kronisk stress och trauman

Det kan dessutom vara särskilt angeläget med en individanpassning av diabetesvården för patienter från andra kulturer som nyligen invandrat till Sverige, eftersom studier har visat att de löper större risk för typ 2-diabetes. Shadan hänvisar till en studie på irakier, som visat att förekomsten av typ 2-diabetes hos dem är mer än fördubblad.

Orsakerna till detta är fler än en. Många flyr från krig och kommer hit med en kronisk stress, och det är vanligt att de utvecklar en depression när de anländer till ett nytt land med allt vad det innebär. Dessutom riskerar många att hamna i utanförskap i det nya landet och den ekonomiska stressen blir ett faktum, samtidigt som släktingar ofta är kvar i hemlandet, vilket orsakar ännu mer stress. Därtill förändras oftast matvanorna, och för många blir det kanske mer läsk, godis och snabbmat. Kombinationen av stressmoment, trauman och förändrad livsstil får en negativ hälsopåverkan som ökar risken för diabetes.
– Vi behöver mer kunskap om hur vi ska bemöta folk från andra kulturer. Första steget till en bättre kulturanpassad diabetesvård är fler utbildningar. Och de utbildningarna måste ges av folk som själva har erfarenhet av de här sakerna. Det går inte att göra en standardiserad kulturanpassning där man ger ett visst material till en patient endast beroende på var den kommer ifrån, det är inte rätt sätt. Det kan vara två personer från samma land, där en av dem kan bra svenska och är välutbildad, medan den andre kanske inte kan läsa varken på svenska eller på sitt eget språk. Då måste materialet de får ta del av vara helt annorlunda från varandras, säger Shadan.

Själv håller hon på att ta fram material för analfabeter. Det är ett projekt hon arbetat med i flera år, och som hon hoppas snart ska bli klart.
– Jag använder patienterna som en väldigt bra källa för min kunskap, avslutar Shadan Vesterback.

Mer jämlik vård med kulturanpassning
Syftet med en kulturanpassad diabetesvård är att kunna erbjuda patienter en jämlik vård oavsett deras kulturella bakgrund. I mötet mellan kulturer kan det uppstå kommunikationssvårigheter på grund av språkbarriärer eller kunskapsskillnader. För vården är det dock viktigt att inte dra förhastade slutsatser om patienter baserat på var de kommer ifrån.

Text: Luca Pirro FOTO: Petrus Iggström