”Jag måste ta ansvar för mitt välmående”

Under flera år slarvade undersköterskan Marjaana Ruotsaari med att ta sina mediciner. Men när hon blev inlagd på sjukhus kom vändpunkten. I dag tar hon hand om sig och vill få andra diabetiker att göra detsamma.

Våren 2009 började Marjaana Ruotsaari att känna sig väldigt trött. En trötthet som varken kaffe eller sömn kunde råda bot på. Till slut gick Marjaana till vårdcentralen. Där fick hon lämna blodprov som visade att hon hade ett HbA1c-värde (långtidssocker) på 101 mmol/mol, vilket är mer än det dubbla mot normalvärdena för en person utan diabetes. Marjaana fick lämna ett kompletterande glukosprov och även det värdet var förhöjt. Hon fick diagnosen typ 2-diabetes. Av läkaren fick Marjaana rådet att förändra sin livsstil: att börja leva mer hälsosamt med fokus på en bättre kosthållning.
– Jag var överviktig, vilket framförallt berodde på att jag åt fel och för mycket. Jag hade ett ständigt sug efter sötsaker. Efter arbetet köpte jag ofta med mig godis hem som jag satte i mig samma kväll, och när det serverades kaffebröd på jobbet tackade jag aldrig nej. Jag sa till min läkare att jag skulle börja sköta mig, för att få bättre värden. Och visst, jag undvek godis i ett par veckor här och ett par veckor där, men sedan tog sötsuget över och så satt jag där med en godispåse igen, berättar hon.

Tog inte tabletterna

Läkaren skrev ut Metformin till Marjaana, tabletter som används när behandling med kost och motion inte räcker. Tabletterna skulle hon ta varje dag, men trots att Marjaana själv arbetar som undersköterska och vet riskerna med att missköta sin diabetes, så tog hon inte sjukdomen på allvar.
– Jag slarvade med att ta tabletterna och därför gav de heller ingen effekt. Det var som att jag inte ville ta in det riktigt, att diabetes är en allvarlig diagnos och att sjukdomen skulle påverka mig och mitt liv. Och därmed gjorde jag heller inget helhjärtat för att förbättra mitt tillstånd. Det låter jättekonstigt eftersom jag själv arbetar med hjärt- och kärlpatienter, och jag har mött många med diabetes som har fått olika komplikationer just för att de har slarvat med att ta hand om sig, säger hon.

Marjaana fortsatte att gå till sin diabetesläkare regelbundet för att kontrollera sina värden, eller ja, ibland avbokade hon besöken med olika bortförklaringar. Men varje gång hon var där lovade hon heligt och dyrt att bättra sig. Två år efter att hon hade fått diabetesdiagnosen fick hon hormonsprutor utskrivna. Genom dessa skulle hon få minskade hungerkänslor och därmed förhoppningsvis gå ner i vikt och sänka blodsockret. Men precis som med tabletterna slarvade hon med att ta hormonsprutorna.
– Läkaren var jättebekymrad. Han skickade mig på KBT-terapi och till en dietist, men ingenting fick mig att förändra min situation. Trots att jag innerst inne visste att jag borde göra det, säger hon.

Började känna sig sjuk

Men så, hösten 2015 hände något som fick Marjaana att vakna upp och inse allvaret. Hon började känna sig sjuk. Det var en torsdag minns hon. På söndagen åkte hon in akut till Södertälje sjukhus – samma sjukhus där hon själv arbetar.
– Jag hade fått lunginflammation och en läkare förklarade att jag hade jättehögt blodsocker. ”Jo, jag vet”, svarade jag. Mitt HbA1c-värde låg på 109. Läkaren undrade vad jag höll på med, hur jag kunde missköta mig så. Jag skämdes. Nu var det väl inte så att min diabetes orsakade lunginflammationen, men den gjorde ju inte heller det hela bättre direkt. Jag var verkligen jättedålig och minns knappt något från dagarna jag var inlagd på sjukhuset. För mig, som aldrig varit sjuk på det sättet tidigare, blev detta verkligen en vändpunkt. Det var en nära döden-upplevelse och jag blev så rädd, säger hon.

Marjaana fick ett långtidsverkande insulin, för patienter med diabetes typ 1 och 2 utskrivet. Den här gången var hon noga med att ta sina tabletter, och är det än idag.
– Jag tar mina tabletter varje dag och skulle aldrig slarva med dem. Och så mäter jag mitt blodsocker flera gånger om dagen. Nu när jag sköter mig så inser jag hur bra jag kan må. Jag är så mycket piggare. Dessutom har jag blivit av med den huvudvärk som jag ofta hade förut. Jag tänkte inte att den hade ett samband med min diabetes. 

Tänker på vad hon äter

Vi träffas på ett café i centrala Stockholm. Marjaana beställer en kaffe, utan mjölk. För några år sedan hade hon förmodligen även beställt en kanelbulle till kaffet. Men det var då.
– Numera tänker jag på vad jag stoppar i mig. Jag äter betydligt mer grönsaker och eftersom jag inte äter godis lika ofta så har mitt sötsug försvunnit. Nu för tiden väljer jag med omsorg när jag får unna mig. Som häromdagen när jag visste att det skulle bjudas på minisemlor på jobbet, då hade jag sparat mig för att få äta en sådan, berättar Marjaana.

Fast åren då hon misskötte sin diabetes har satt sina spår och påverkat hennes kropp negativt. Det har visat sig så här i efterhand. I januari i år stod Marjaana med sitt yngsta barnbarn, som bara var några månader gammal, i famnen. När hon skulle lägga ner honom i soffan kände hon hur hon tappade balansen.
– Det slutade med att vi båda låg i soffan, men tack och lov landade vi mjukt. Jag har fått balansrubbningar och har problem med att stå på ett ben, vilket gör att något som förut var enkelt, som att sätta på mig skorna, nu är svårt, säger hon.

Problem med fötterna

Marjaana har dessutom fått problem med sina fötter, villket är vanligt hos personer med diabetes.
– Det bränner i fotsulorna. Det är ett konstant obehag och det gör ingen skillnad om jag är uppe och rör mig eller sitter och vilar. Därför är det skönt att vara på jobbet, eftersom jag får annat att tänka på där. Jag har även börjat frysa mycket om fötterna, vilket jag antar beror på dålig blodcirkulation till följd av min diabetes. Jag har fått en remiss till neurologen på Huddinge sjukhus, så jag hoppas få hjälp där. Det är jobbigt att gå omkring och ha ont hela tiden, inte minst eftersom smärtan gör att jag lätt blir irriterad. Och det påverkar ju människor i min omgivning, säger hon och tar en klunk kaffe.

Numera när Marjaana träffar patienter som har diabetes i sitt arbete som undersköterska, händer det att hon berättar om sina egna erfarenheter för dem. Med förhoppningen att de inte ska göra samma misstag som hon själv har gjort.
– Att jag misskötte min sjukdom har jag bara mig själv att skylla. Både min läkare och min diabetessjuksköterska gjorde vad de kunde för att få mig att inse allvaret, och även min familj och mina arbetskamrater har varit ett stort stöd. Men de kan ju inte tvinga i mig tabletterna eller hindra mig från att köpa godis. Jag måste själv ta ansvar för mitt eget välmående.

Det är dags att avsluta vår intervju. Marjaana ska hem till Södertälje och gå ut med sina två hundar. Men innan vi skiljs åt skickar hon en hälsning till nya läsare av Leva med diabetes.
– Om du har fått en diabetesdiagnos; ta hand om dig själv, lyssna på din kropp, och om du får medicin så var noga med att ta den. Det är vad jag har lärt mig.

Text: Sara Palmkvist Foto: Petrus Iggström