Hon vill få bättre kontroll

Fanny Sellberg är noga med vad hon äter. Hon är noga med motionen. Hon är noga med sin medicinering. Hon tar blodprov tio gånger om dagen. Men trots det får hon inte alltid den kontroll på sin sjukdom som hon önskar.

Fanny Sellbergs sjukdom, diabetes typ 1, är med henne i stort sett hela dagarna. Med ett blodsocker som inte alltid uppför sig som hon vill, och i ständigt behov av medicinering, är det förstås inte så konstigt.

– Mitt blodsocker påverkas av så många olika saker. Det påverkas av stress, andra känslor, muskelminne, hormoner, mat och rörelse, säger hon när vi går i skogen utanför hemmet i Häggvik utanför Stockholm. Hon travar på i rask takt. Det är knappt så att hunden Dutch hinner med.

Fanny Sellberg har varit med i grupper med andra diabetiker, för att ta del av andras erfarenheter av diabetes typ 1. Hon har en bra dialog och pratar mycket med sin diabetessjuksköterska. Hennes engagemang i att hantera sin egen sjukdom är det nog inget fel på, i det avseendet verkar hon vara en mönsterpatient. Men hennes sjukdom är krånglig ibland.

– Jag var i fjällen en gång och träffade en annan person med diabetes typ 1. Vi jämförde vår sjukdom och var båda chockade över hur olika vi hade det. Han tog samma mängd insulin till olika måltider, tränade och testade sitt blodsocker cirka en gång i veckan, men hade stabilt och bra långtidssocker (HbA1c), medan jag berättade hur jag kämpade med svängigt socker dagligen. Vi kände inte att vi hade samma sjukdom!

Fanny försöker hitta en balans mellan hennes engagemang för att hantera sjukdomen och att vila från den – så att den inte upptar allt för mycket tid. Hon vill hantera sjukdomen så bra hon kan, samtidigt vill hon inte begränsas av den eller att den ska ta allt för stor plats i hennes liv. Den balansen är inte alltid lätt att hitta. 

En annan slags balans som kan vara knepig är stress. Hon är ju högst medveten om att stress inte är bra för hennes blodsockernivå, vilket kan innebära att hon blir stressad av att se ett högt blodsocker, vilket i sin tur leder till att det blir svårare att få ner nivån. Att hitta en balans på jobbet kan också vara besvärligt. Arbetet kan ibland vara väldigt stressande. 

– Jag vet inte riktigt hur man hittar den perfekta balansen i huvudet. Jag kanske funderar för mycket, skrattar hon.

Fast det svaret indikerar nog snarare att hon är väl medveten om både att hennes kropp är känslig och att hon har hygglig självkännedom.
Fanny Sellberg vet med sig att fasta rutiner är bra för hennes diabetes.

– Om man gör exakt likadant varje dag blir det lite bättre.

Just nu doktorerar hon, vilket innebär att hon oftast arbetar på fasta tider fem dagar i veckan, och sedan kan jobba hemifrån resten av tiden.

– Det är bra för mig med regelbundenhet men det blir ibland svårt och tråkigt att få till. Innan, när jag pluggade, var det ännu svårare.

Hon doktorerar om fetma på Karolinska Institutet, KI. Hennes forskning går ut på att studera personer som genomgått fetmakirurgi.
Dessutom har Fanny Sellberg studerat näringsfysiologi. Det betyder att hon vet det mesta om vad som händer i kroppen när vi äter. Men att veta är en sak och att göra är ju en annan, som alla vet.

– Ja, jag är ju inte perfekt för det, säger hon.

Vi slår oss ner i gräset på en äng. Fanny försöker få Dutch att springa, men han har ingen större lust. Dutch är en vinthund, en whippet, som normalt sett gillar att springa hundkapplöpning. Men nu tittar han bara lite lojt på pinnen som Fanny kastar. Som om han har gått tillräckligt länge och fort.
Enligt Fanny känner Dutch av hennes blodsockernivå, i alla fall när det är lågt. Han beter sig på ett annat sätt då, lite vaksammare, håller sig lite närmare Fanny och ser lite orolig ut.

I snitt en timme om dagen brukar de vara ute och gå om dagarna. Men Fanny är också aktiv på andra sätt. Tills för något år sedan har hon dansat mycket i sitt liv, show- och jazzdans. Men ett trasigt knä har satt stopp för det, åtminstone tillfälligt. Nu går hon – lite motvilligt – till gymmet i stället.

Det är inte enbart diabetesen som gör att Fanny Sellberg måste vara noga med vad hon äter. Hon har också celiaki, en kronisk sjukdom även den, som drabbar många personer med diabetes typ 1. Celiaki betyder intolerans mot gluten.

– Nu är det ju vanligt att många vill undvika gluten. Det är både bra och dåligt för oss med celiaki. Det kommer fler nya produkter som jag kan använda men jag tas också på mindre allvar på restauranger, säger hon.

Idag är Fanny Sellberg öppen med sin diabetes. Är det någon som undrar och ställer frågor så svarar hon gärna. Hon tycker att man gott kan sprida kunskap om sjukdomen. Det stör henne inte att en del har väldigt lite kunskap om diabetes, och till exempel inte vet att det är skillnad på diabetes typ 1 och 2.

– Då förklarar jag det. Jag tycker det är bra att sprida kunskap om sjukdomen.

Men hon har inte alltid varit helt öppen med sin sjukdom. På högstadiet föredrog hon att ta sina sprutor på toaletten. Och på gymnasiet, som hon säger, ”brydde jag mig inte så mycket om sjukdomen”. Men när hon sedan i 20-årsåldern fick pump blev hanteringen lite bekvämare, det blev lättare att reglera insulintillförseln.

Fanny tar blodprov 10 gånger om dagen för att mäta blodsockernivån. Hon har provat en kontinuerlig blodsockermätare, vilket hon trivdes med. Men som lagen om alltings jävlighet blev hon allergisk mot klistret som höll den på plats, och kan därför inte använda den längre.

– Om det är jobbigt ibland att ha diabetes, kan jag ändå vara glad över att jag inte har något värre, säger hon.

Text: Bruno Lundgren  foto: Petrus Iggström