Fyra mil emellan dem och  helt olika diabetesvård

Paret Anna Mattson och William Jönsson är båda 21 år gamla, och de har båda typ 1-diabetes. Men deras erfarenhet av diabetesvården skiljer sig åt trots att de endast bor fyra mil från varandra.

Text: Luca Pirro  Illustration: Petrus Iggström

Vi har märkt att det ser annorlunda ut när vi har pratat med varandra, säger Anna Mattsson. Speciellt den här sommaren med corona. William får tag i en tid bara någon timme efter han har ringt vården, medan jag inte fått någon tid fast jag har velat det.

Anna, som bor i Kungsbacka, fick till slut en telefontid – efter att ha försökt få tag i diabetesteamet i cirka sex veckor. På mottagningen har hon inte varit sedan i början av februari.

William bor i Göteborg, ungefär fyra mil från Anna, men hans upplevelse är att vården närmast överöst honom med tider.

– Jag blir frustrerad över att Anna inte kan få en tid, säger William. De kan säga ”Vi kontaktar dig på måndag”, och så går det två veckor liksom… Jag vill ju att hon också ska ha det lika enkelt som jag.

William blev även positivt överraskad när han beställde sjukvårdsmaterial via 1177. Det tog bara ett par dagar, sen kom leveransen ända fram till dörren. För Anna var det lite annorlunda.

– När jag försökte beställa via 1177 märkte jag att jag inte ens kan beställa saker där, utan att jag måste beställa via apotek, säger Anna.

Det är dock inte allt som är bättre för William. En skillnad de märkt av är att Annas mottagning i Kungsbacka är snabbare på att ge henne tillgång till ny teknik och nya mediciner, jämfört med Williams mottagning i Göteborg.

– Jag kände av det mycket mer när jag var på Barnmedicin tidigare, men också sen jag gick över till Vuxen, berättar William. Jag pratade med en av läkarna där om nytt insulin, och tog upp ifall det var aktuellt med en ny pump. Då fick jag höra att det inte var testat ordentligt, medan Anna redan hade fått den. De känns inte så öppna för nya saker.

– För mig var det mer: ”Så fort det kommer något nytt så ska du ha det”. William har lättare att få tag tider och sånt, medan jag får snabbare tillgång till ny teknik och nya mediciner, menar Anna.

Skillnaden i inställning till sådant som är nytt var så pass stor att William och hans föräldrar funderade på att byta mottagning till Kungsbacka.

– Till exempel när CGM-mätarna kom så var vi tvungna att köpa en från USA. Min mottagning i Göteborg tyckte att de inte var tillräckligt testade då. Nu är de ju standard.

Några av Williams vänner bytte faktiskt diabetesmottagning från Göteborg till Kungsbacka på inrådan av läkare. Även Williams egen läkare bytte från Göteborg – som tillhör Västra Götaland – till Halland, där Kungsbacka ingår. Han berättade även att flera kollegor gjort detsamma.

– Det är inte schysst om jag och andra får de nya sakerna, de bra sakerna, bara för att vi bor på ett visst ställe. Jag tycker det ska vara lika för alla, säger Anna.

Under covid-19-pandemin har Anna och Williams respektive vårdmottagningar hanterat krisen ganska så olika. Williams mottagning har fortsatt att ta emot besök och även erbjudit alternativ på distans.

– Jag tror att det är ungefär lika många som går nu som vanligtvis. De kollar att folk är friska vid ingången och kontrollerar att man har en tid innan du får komma in. Det är väldigt skönt att det har fungerat att gå dit ungefär som vanligt. Jag kan välja om jag vill vara där på plats eller ha få en telefontid eller videosamtal. De har skött hela situationen väldigt bra här.

Några mil söderut har det sett lite annorlunda ut.

– Hos mig tror jag inte att de har haft typ några besök på mottagningen sedan i mars. Jag har inte haft någon tid sedan i början av februari, säger Anna. Anna skulle bland annat fått en ny pump i mitten av mars, men det sköts upp på grund av covid-19.

– Jag fick knappt tag på dem, och de har förklarat det med att de inte är så många på mottagningen nu på grund av corona. Sedan har det varit semester och så visserligen... Men jag tycker inte att de har skött situationen så jättebra, säger Anna.

– Här är det ju skillnader, men inte så stora skillnader ändå jämfört med andra delar av Sverige. Vi träffade en tjej som bodde i Härnösand när vi var på diabetesläger 2016, hon hade jättesvårt att få pump bland annat. När vi pratar med andra diabetiker verkar det som att ju högre upp i Sverige, eller desto mer ”off”, desto sämre är det, säger William. Trots skillnaderna funderar varken Anna eller William på att byta mottagning och region i dagsläget. Däremot tycker de att vården borde vara lika oavsett var man bor i landet.