Det fungerar bra – men det är tråkigt

Jag är på Vitalis-konferensen i Göteborg. I en annan stad med verkliga människor som är med. Normalt är denna konferens som handlar om e-hälsa på våren och drar 5-6 000 deltagare. Nu är vi 50 personer på plats.

Det är ett stort antal föreläsare som har spelat in föreläsningar, som går i parallella spår. Vi 50 har livepaneler i olika konstellationer, med stolar på behörigt avstånd, och det finns en studio där den rolige och begåvade Johan Wester intervjuar oss, och har lite inledande snack innan och efter vissa av seminarierna. De 2 000 deltagarna sitter hemma eller på jobbet. Folk från vården, i vanliga fall är det administratörerna, systemleverantörerna, patientföreträdarna, politikerna och forskarna som möts. Klinikerna som går på schema är hemma och jobbar i vården. Nu är det fler kliniker, uppskattar arrangörerna, eftersom de kan titta hemifrån, eller senare, ända fram till årsskiftet.

Det är otroligt trevligt och fantastiskt att träffa andra människor. Givetvis ingen närkontakt, inga handslag eller kramar. Men man ser att folk gärna skulle vilja. Vi är många som har suttit hemma och umgåtts via olika typer av digitala media. Vi hade årsmöte i SSDF, digitalt, upplevde att det funkade bra, vi har haft styrelsemöten som även de fungerade bra. Men fan vad tråkigt. Formella möten med tydlig dagordning där vi känner varandra väl har funkat bra, till och med mer tidseffektivt. Möten med nya bekantskaper eller där man ska vara kreativ och ha intensiva diskussioner har fungerat sämre. Kanske till och med dåligt. De digitala mötesformerna är inte bra eller dåliga, de fungerar bättre i vissa fall och sämre i andra fall. Men tråkiga är de alla – i längden.

Nu är vi alla utsläppta på grönbete, vi får umgås – på behörigt avstånd – och det känns väldigt väldigt roligt, men också lite ovant. Det vanliga skojet, skvallret och uppdatering av hur det går i organisationer, förhandlingar mellan partier eller med regeringen, plötsligt är man med i loopen igen. Det känns fantastiskt. Själva formatet på Vitalis är nyskapande, olika studios har live sändningar, avlösta av inspelade föreläsningar. De ger ett snabbt TV-mässigt program som ser väldigt bra och proffsigt ut. Men för oss – det sociala flockdjuret homo sapiens – är ändå mötet ansikte mot ansikte det som i längden är bäst.

Leva med diabetes
Lång tid i ensamhet på landet, gav i början långa promenader och bra livsstil. Men när isoleringen drog ut på tiden och värmen kom, avtog promenaderna, trots att inställda möten gav mer fri tid. Jag tycker ofta i mitt liv att perioder som innehållit mer fri tid, även blivit mindre produktiva. När det är fullt ös produceras mer på alla fronter. Fick dock ett antal byggprojekt att gå framåt, men priset för att inte springa runt så mycket och mer stillasittande, är ett par tre kilo upp. Märker hur tydligt blodtryck och sockernivåer blir lite sämre per varje ökat kilo. De måste bort i höst.