Ätstörningar vid diabetes

”Det behövs fler diskussioner kring matbordet”
Risken för ätstörningar är högre hos diabetiker än hos folk i allmänhet. Både diabetes typ 1 och typ 2 har kopplingar till ätstörning – dock på olika sätt.

Eftersom diabetes är en sjukdom som ofta är förenad med koständringar på olika sätt, kan det verka föga förvånande att diagnosen inte sällan kan kopplas samman med ätstörningar. Vad som är mindre självklart är i vilken utsträckning och på vilket sätt. Ulf Wallin, medicine doktor och överläkare vid Kompetenscentrum Ätstörningar i Lund, förklarar:
– Restriktiva ätstörningar, såsom anorexi, är speciellt vanligt hos ungdomar, och särskilt hos flickor med typ 1-diabetes. Om en person har typ 1-diabetes är risken för anorexi dubbelt så stor, även om det fortfarande inte är jättevanligt. Bulimi och hetsätningsstörningar däremot, är mer förknippat med att man utvecklar typ 2-diabetes. I ena fallet verkar det som att diabetesen triggar en ätstörning, och i det andra fallet är det ätstörningen som triggar diabetes, säger Ulf Wallin.

Kontroll över maten

I en finsk studie på personer som hetsätit under åtta år, såg man att andelen som hade typ 2-diabetes mer än fördubblades under perioden, från 15,2 procent till 33,9 procent. Kopplingen mellan hetsätning och typ 2-diabetes beror på det tvångsmässiga ätandet som rubbar kroppens balans. Men varför är risken för anorexi så pass förhöjd vid typ 1-diabetes?
– Det finns ett antal olika teorier och möjliga hypoteser. Diabetesen kräver ju en kontroll över kosten, vilken föräldrarna oftast tar. Då kan det för patienten bli en del av tonårsupproret att själv ta över den kontrollen, och då till överdrift. Dessutom kan många ha en genetisk sårbarhet. Kanske är det en kombination av miljöfaktorer och en genetisk faktor. De som har en kombination av anorexi och diabetes är svårbehandlade eftersom de ofta fuskar med insulinet, vilket ökar riskerna för diabeteskomplikationer. Om du inte tar insulin kissar du ju ut sockret, och anorektikerna vill inte att kroppen ska ta upp det som de ätit. Ett annat problem är när de tar insulin men inte äter, det kan i värsta fall leda till insulinkoma. Patienter med anorexi äter också ofta väldigt ensidigt och vill undvika många livsmedel, vilket blir problematiskt. Det är en utmaning att få tonåringar att göra det de inte vill, säger Wallin.

Uppmuntra öppenhet och tankar

Konsekvenserna kan bli ödesdigra. I en dansk undersökning av patienter som hade haft anorexi i tio år visade det sig att dödligheten låg på 6,5 procent för de med endast anorexi, men på hela 38 procent för de med en kombination av anorexi och diabetes. Hur kan man då förhindra att ens barn drabbas av en ätstörning?
– Desto mer matintaget blir ett konfliktområde där man som förälder blir alltför kontrollerande, desto mer kanske de vill revoltera. Ofta är vården bra på att stötta ungdomarna, men även föräldrarna kan behöva stöd och råd. Det behövs fler diskussioner kring matbordet. Man ska uppmuntra öppenhet och deras tankar. Det är viktigt att lyssna, diskutera och försöka undvika att diskussionen trappas upp. Det man ska vara uppmärksam på är kroppsmissnöje och tvångsmässigt tränande. Om man som förälder själv inte tycker att man duger kan det ibland smitta av sig på barnen. Ett tips är alltid att prata med någon utomstående, till exempel från diabetesvården, menar Wallin.

Text: Luca Pirro