Jag får väl gå ned i vikt

Byttor med mat på bordet vill han inte veta av. Det ger onödig frestelse. Bättre att ta vid spisen det man bestämt sig för, och sedan går man iväg. 
– Man ska inte heller ha världens största tallrikar, som rymmer hur mycket mat som helst. 

Naturligtvis skippade han sötsaker. Det var lite påfrestande, det medger han. 
– Jag älskar ju wienerbröd! Det är så gott. Jag har smakat några små bitar, men ett helt wienerbröd har jag inte ätit sedan 1999.

Vågen, tycker han är ett utmärkt hjälpmedel, för att hålla koll på energiintaget. Han läser ibland i media att folk menar att det inte är bra att väga sig.
 – Men det är ju dumheter. 
Under tiden han själv gick ned i vikt vägde han sig varje dag, utan undantag, morgon och kväll.  På frågan om det var svårt svarar han:
– Man måste bestämma sig. Jag kan inte uppleva vad andra upplever, men för mig krävdes det beslutsamhet, för att radikalt förändra mig. 

Tror han att det fungerar likadant för alla?
– Jag har ju träffat hur många som helst med kraftig övervikt som har påstått att de inte äter något. Men alltså, det är ju inte så att en del människor har en evighetsmaskin i kroppen som går utan energitillförsel. Utan alla går ner i vikt om de tillför mindre energi än vad som förbrukas. Det gäller precis alla. Sedan har man naturligtvis lite olika läggning. 

Hungerkänslor har inte varit några större problem för honom. Man blir lite sugen, säger han. Och självklart har han inte gått upp i vikt sedan dess. Numera är han nere på mellan 65–67 kilo.
– Nu är jag kanske lite för mager. 

Närmast funderar han på att kanske justera frukosten en aning. I morse åt han två mjuka och två hårda smörgåsar. Som han ska stå sig på hela dagen. 
– Men jag borde nog äta lite mer fibrer i början av frukosten. Eller ägg. Det brukar jag ju säga till folk som har diabetes, att ta något med mer protein som inte ger så snabb blodsockerstegring. Ja, det skulle jag nog kunna göra. 

Johnny Ludvigsson fyller snart 81 år – och jobbar från tidig morgon till sen kväll, oftast sju dagar i veckan. Han sätter sig i arbetsrummet hemma i det stora gamla huset utanför Linköping vid halv sju-tiden. Och där sitter han, med sina två datorer, och endast avbruten av ett par kaffepauser tillsammans med sin älskade fru Ulla, till framåt tio, halv elva på kvällen.  Trött blir han inte.  
– Jag är optimistisk och åt det gladare hållet, och det sitter fortfarande i. Jag får inga svackor heller under dagen, det är konstigt. 

Så sent som i år utsågs han till Sveriges mest betydelsefulla diabetesforskare i en internationell ranking. Trots sin höga arbetskapacitet och många meriter, känner han att åldern, 81 i år, inte talar för honom. Han menar att han känner av en viss åldersdiskriminering.
– I USA är det ju inte så, där räknas aktivitet och produktivitet. Men i Sverige har jag blivit avvisad med jämna mellanrum. Varje år måste jag argumentera för vem som ska ta över forskningen efter mig, under föreställningen att jag kan bli dement eller dö när som helst. Jag får heller inte vara huvudhandledare för doktorander. 
– Men det har blivit lite bättre nu, det har det. De har upptäckt att jag fortfarande är aktiv och producerar mycket. Så de börjar väl räkna mig som en levande människa.  

Johnnys tips  för att gå ned i vikt
• Var bestämd och beslutsam. • Ta in mindre energi än du gör av med. • Börja middagen med mycket fibrer.
Gärna vitkål med vinäger. • Lägg det du ska äta på tallriken. Låt inte mat stå på bordet. • Väg dig varje dag på bestämd tid.

Text: Bruno Lundgren  FOTO: Petrus Iggström