Väldigt tufft mentalt

Nu har hon slagit Ironman ur hågen. Åtminstone för tillfället. Det går inte så länge konditionspassen inte kan genomföras. Och så är det ju vikten. 

Riktigt samma besvär med träning som både innehåller låg- och högintensiva perioder har hon inte, vilket i praktiken gör att löppassen successivt blivit färre och gympassen eller till exempel kampsportpassen blivit fler. 
Egentligen bryr sig Domino Stålvant inte särskilt mycket om vad det står på vågen. Det viktiga är att hon känner sig bra i kroppen.
– Vågen visar bara en siffra. Jag tycker att det väldigt lätt blir för mycket fokus på vad just vågen säger. 

Men det finns gränser, tycks hon mena.
– När det står över 100 på vågen... När man ser sig själv som en väldigt aktiv person. Det är fan inte kul. Det är verkligen tufft. 
– Jag har fått otroligt dålig självkänsla. Jag har alltid varit levnadsglad, men jag ser ju att jag har för mycket fett på min kropp. Det är väldigt jobbigt. Jag blir äcklad av mig själv. Det är ingen kul känsla. 

Domino Stålvant kämpar för att få ett viktminskningsläkemedel utskrivet. Men hon upplever att vården inte alltid tar hennes bekymmer på allvar. Ibland möts hon av attityden att hon inte väger så mycket. 
– Att det inte är något konstigt. Utan har man typ 1-diabetes, då får man räkna med att man går upp några kilon. Men i mitt huvud är det helt galet att gå upp 30 kilo.

Och ibland har hon mötts av attityden, ”men du är ju så vältränad och har så mycket muskler”.
– Ja, men jag har ju inte 30 kilo extra muskler! 
– Jag har blivit kallad ”smalis” också, jämfört med andra patienter. Det är som att en överviktig person samtidigt inte kan vara vältränad.

Hon kan också tycka att det kan vara svårt att bli trodd på. Som att hon har varit transparant med att hon ibland försöker låta bli att äta.
– Jag har 100 procent fått en ätstörning. Det är inte friskt att hålla på att väga precis allt man äter och stå och plocka bort korn efter korn för att få bort några gram.

Men då kan transparensen uppfattas som själva orsaken. 
– Ja, då kan de mena att ”äter du inte på dagen då är det självklart att du äter för mycket på kvällen”. 
– Om man redan är lite matstörd, och får höra att du överäter, så blir ju det som en trigger, då blir det ännu mer att då ska jag inte äta någonting alls.

Domino tror att insulinet är den avgörande orsaken till att hon går upp i vikt. Hon har också en annan sjukdom, PCOS, en hormonsjukdom, som medför ökad okänslighet för insulin. 
– Symptomen för PCOS blir värre med typ 1-diabetes och ökad vikt. Så ur mitt perspektiv borde jag få medicinsk hjälp innan jag blir superfet, säger hon.
– I januari och februari svalt jag mig, för jag var så trött på att vara tjock, rent ut sagt. Det var verkligen ett sjuk beteende. 

Nu har Domino nya vårdkontakter. Hon ska träffa en sköterska fyra gånger med tre månaders mellanrum. 
– Sedan kommer de att besluta om jag ska få medicinsk hjälp eller inte. Den här sköterskans jobb är att kartlägga mitt liv. Hon vill se vad jag äter och vad jag gör i livet.

Senast Domino stod på vågen visade den 102 kilo. 
– Jag har legat mellan 70 och 80 kilo hela mitt liv. Så det är helt galet. 

Domino trivs uppenbarligen med att träna mycket. Men tanken har slagit henne att det kanske skapar en stress i kroppen, som i sin tur ställer till det för blodsockret och insulintillförseln.
– Ja, när man tränar så högintensivt som jag gör. Men jag har tränat hela mitt liv. Och springa kan jag ju inte göra längre på samma sätt. Jag vill inte sluta med träningen. Det är det bästa jag vet.

Domino arbetar som influencer och har många följare på olika sociala mediekanaler. De gånger hon tar upp sin viktuppgång brukar hon få starka reaktioner.
– Jag blir bombad med kommentarer från personer som upplever samma sak. Det är mammor till pojkar med typ 1-diabetes som blir retade för att de gått upp så mycket i vikt. Och unga tjejer, som jag, som bara inte förstår vad som händer. 
 

 Text: Bruno Lundgren  FOTO: Petrus Iggström