Diagnosen förändrade livsstilen
Bo Griphult är en aktiv pensionär. När han fick diagnosen typ 2-diabetes förändrade han sin livsstil. Genom bättre matvanor och regelbunden motion mår han nu bättre än på länge.
– Små enkla förändringar kan göra stor skillnad, säger han.
Bo Griphult har arbetat hela sitt yrkesverksamma liv inom elektronikindustrin. Som reparatör av större maskiner innebar jobbet mycket resande för hans del, bland annat i Skandinavien, Baltikum och Polen. Han var även flera vändor i USA och Korea, där han bland annat utbildade personal.
– Jag älskade att resa och träffa nya människor, men det innebar också en väldigt oregelbunden livsstil, och rutinerna kring maten var inte de bästa. Många måltider bestod av hamburgare eller något snabbt på språng. Och åt jag på restaurang blev det gärna pasta och en öl eller två. Jag tänkte inte på hur det påverkade min hälsa. Jag mådde bra, trodde jag i alla fall, tills jag fick diabetes, säger han.
Det var 2006 som Bo diagnostiserades med typ 2-diabetes. Fast redan tre år tidigare hade vårdcentralen – där han gick på årliga kontroller genom företagshälsovården – flaggat för att hans blodsocker var för högt. När det fortsatte att öka fick Bo göra ett sockerbelastningstest, som visade att han befann sig något över gränsvärdet. Genom vårdcentralen fick Bo träffa en dietist, vilket han säger blev startskottet för en livsstilsförändring.
– Dietisten gav mig kunskap om hur snabba kolhydrater och annat socker påverkar mig och mitt blodsocker, och med kunskap kommer ofta insikt. Jag insåg att jag behövde ta ansvar för min hälsa, att jag inte kunde äta på samma sätt som jag gjort tidigare.
Chips och godis som han innan diabetesdiagnosen åt flera gånger i veckan, äter han numera inte alls. Och intaget av öl har han skurit ner på rejält – från några öl i veckan till några öl per år.
– För mig var det ingen större uppoffring, jag blev rätt fort av med sötsuget. Men jag är inte extrem på något sätt. Jag kan ta en kaffe latte och ibland även en kaka om jag är ute och fikar, men då vet jag också att mitt blodsocker kommer att gå upp.
Med dietisten pratade Bo också om vikten av regelbundna matvanor. Något han tagit fasta på. Han berättar att han äter vad han kallar en mindre brunch på förmiddagen bestående av två rågbrödsmörgåsar med leverpastej, fil med blåbär, ett ägg och kaffe. Därefter äter han inget förrän till middagen, då det ofta blir fisk, kött eller kyckling med kokta grönsaker. Ibland med lite ris eller potatis till.
– Jag äter kolhydrater, men skillnaden mot förut är att kolhydraterna inte är basen i min måltid. Det är roligt att laga mat, men det är inte samma sak nu när jag är själv.
Hustrun Anita gick bort i en hjärntumör för två och ett halvt år sedan. Hon hade också typ 2-diabetes och de spenderade mycket tid i köket tillsammans.
– Hon var duktig på att ta fram nya recept som vi testade ihop. Vi promenerade även mycket. Ja, vi gjorde det mesta ihop. Jag är glad att jag har ett stort nätverk av vänner, annars skulle det vara väldigt tomt.
Efter Anitas bortgång har Bo funnit styrka och gemenskap i både gamla och nya sammanhang. Ett sådant är gruppen 'Lika men olika', som Anita var med och startade tillsammans med andra medlemmar från Diabetes Stockholm.
– Vi är runt 20 personer som träffas en gång i månaden. Det är en väldigt stöttande miljö där vi pratar om allt som rör vår sjukdom, men också om livet i stort. För mig är det ett sätt att både hålla mig uppdaterad om nya rön och att få och ge stöd.
Bo beskriver sig som en aktiv pensionär, till och med mer aktiv nu än när han arbetade. Han har köpt kort på simhallen och kör två simpass á 45 minuter i veckan. Något som har gett resultat.
– Jag har gått ner tio kilo, mitt blodsocker har sjunkit lite och jag mår jättebra. Jag har aldrig varit en träningsmänniska, men jag vet ju att det är bra att röra på sig. Därför gäller det att hitta en träningsform som man gillar, för då blir den av.
På inrådan från Kerstin Brismar, professor i endokrinologi och diabetesforskning vid Karolinska Institutet samt återkommande skribent i Leva med diabetes, har han börjat simma före sin brunch istället för efter.
– Jag har ofta högt fastesocker på morgonen, så istället för att öka på det ytterligare med mat äter jag efter simningen. Små enkla förändringar kan göra stor skillnad.
Han tycker att det är viktigt att vara engagerad i sin diabetes. Som när hans blodsocker låg för högt ett längre tag och han bad läkaren att få testa att höja dosen metmorfin, från två till tre tabletter per dag.
– Jag är inte min diabetes men jag tar den på allvar. Jag vill gärna vara med ett tag till – om jag får – och därför gör jag allt jag kan för att må så bra som möjligt.
Han är uppvuxen i Stockholm, med föräldrar som arbetade som journalister. Själv låg hans fokus på musiken. Först som trummis i Täby musikskolors orkester, och sedan som gitarrist i bandet Xray som han i tonåren startade ihop med några kompisar. De spelade på ungdomsgårdar och Bo berättar med stolthet i rösten att de tre år i rad var med i Tibble talangjakt. Och musiken är något han hoppas kunna hålla på med mer som pensionär, fast det gäller att få tiden att räcka till bara.
– Jag hade ett trubadurgig i Furusund nyligen med min svåger som är dj. Det blev en del eget material och covers, en favorit är den amerikanske sångaren Don McLean. Det vore roligt att skriva mer musik och göra fler spelningar, men som pensionär har jag rätt fullt upp, säger han och skrattar.
