Diabeteshunden Luke har ett livsviktigt uppdrag

Åttaårige Luke är en diabetshund. Han är med husse Rolf överallt. Med sin fenomenala nos håller Luke koll på Rolfs blodsockernivåer.  

Kolla husse! Det är 51-årige Rolf Andersson som ropar. Den portugisiska vattenhunden Luke kommer på snabba tassar över lagergolvet och nosar ett par sekunder på sin husse. Sedan lyfter han tassen och markerar på Rolfs underarm och hand, vilket betyder att hans blodsocker är för lågt, det vill säga ligger under sex, vilket är under det normala för Rolf. Rolf klappar om Luke och ger honom en munsbit. Sedan visar han upp telefonen som är kopplad mot den sensor han har på vänster överarm. Och mycket riktigt, där visas ett för lågt blodsockervärde.
– Hade jag inte ropat nu så hade Luke kommit ändå och markerat. Jag litar på honom till hundra procent.

Faktum är att Lukes nos ibland är mer pålitlig än sensorn.
-  För några år sedan markerade han vid flera tillfällen att jag hade lågt blodsocker, fast i mobilen såg det normalt ut. Det visade sig att sensorn var trasig och mätte fel. Så det är alltid Luke som har sista ordet när det kommer till mina värden, säger Rolf och ler.

Han kavlar upp sina skjortärmar. Insidan av underarmarna är täckta av små röda streck, spår efter Lukes klor. Rolf har tränat Luke till att markera lite tuffare än vad många andra diabetshundar gör. Luke markerar även på natten och Rolf förklarar att det måste vara en tillräckligt kännbar markering för att han ska vakna. När Rolfs blodsocker är för högt markerar Luke i stället på foten. Om Rolf frågar specifikt om det, kan Luke även markera normalt blodsockervärde. Det gör han då med en tass på Rolfs knä.

Jag frågar om han kan läsa av mitt blodsocker. Men nej, Luke är tränad på sin husses dofter och värden. Men Rolf förklarar skrattande att hela familjen ändå haft användning av Lukes fenomenala nos.
– Då mina barn fortfarande bodde hemma kunde de ropa "kolla husse!", och genom Lukes markeringar fick de då veta om mitt dåliga humör där och då berodde på blodsockret eller om jag bara var allmänt tjurig.

Vi befinner oss på företaget Convinis lager i Sollentuna norr om Stockholm, där Rolf arbetar som teknisk expert. På hans arbetsbänk står ett par trasiga kaffeautomater som ska kontrolleras och repareras. På golvet nedanför står en plastlåda med en grön filt i. På lådan är det skrivet Luke med ett hjärta bredvid. Egentligen får man inte ha hund med sig hit. Men så är ju Luke heller ingen vanlig hund. Han har ett gult täcke på sig som det står Diabetshund på. Det har han alltid på sig när han är utanför hemmet. Det är hans arbetskläder som uppmärksammar människor på att detta är en hund som arbetar och därför helst ska få vara ifred.
– Tanken är ju att jag ska kunna ha med mig Luke överallt, och även om de flesta vi möter är positiva och nyfikna och vill veta mer om Luke, så finns det fortfarande många som inte har koll på vad en diabeteshund är och vad de är till för.

Jag har träffat flera väldigt otrevliga ordningsvakter som skällt på mig för att jag tagit med Luke in i köpcentrum och butiker.
– Det är märkligt att de inte har den kunskapen att diabeteshundar är servicehundar, som man får ha med sig överallt, precis som ledarhundar. Jag vet folk som förståeligt nog drar sig för att ta med sin diabeteshund i affärer, eftersom de är rädda för just sådana påhopp, berättar Rolf.

Luke, som är en portugisisk vattenhund, kom till Rolf och hans familj som valp för åtta år sedan. Efter valp- och andra lydnadskurser var det sedan dags att påbörja utbildningen för att bli diabeteshund. En gång i månaden under cirka två års tid tränade Luke och Rolf med hundinstruktörer och utöver det blev det mycket träning och nosjobb hemma. Rolf bekostade utbildningen själv. Att man kan söka bidrag för det visste han inte då.
– Jag vet inte exakt vad slutsumman hamnade på, kanske 30–40 000 kronor. Men det är ju helt klart värt pengarna. Luke är min bästa kompis och största trygghet.
– Skulle mobilen ladda ur eller något annat strula med tekniken så vet jag att jag alltid kan lita på honom. För det är inte bara när Rolf säger till som Luke markerar. Han kan till och med markera när han sitter i sin bur i bilen och inte når fram till Rolf. Känner Luke att Rolf ligger ligger för lågt eller för högt börjar han vanka runt i cirklar i sin bur.
–En sommar när han lekte med en annan hund på granntomten kom han plötsligt springande och markerade att jag hade för lågt blodsocker. Han avbröt leken för att varna mig. Det är helt fantastiskt och säger väldigt mycket om hur han är. Han kollar av med mig så att jag har koll, det finns ingen sensor som kan mäta sig med det, säger Rolf.

Luke kommer tassande till bordet där Rolf sitter. Han nosar på sin husse. Eftersom läget är under kontroll behöver han inte markera, utan hoppar smidigt upp på en av stolarna och lägger huvudet mot bordskivan. Även en diabeteshund på livsviktigt uppdrag måste ju få vila ibland.

Fakta diabeteshund

En diabeteshund är en servicehund i kategorin medicinskt alarmerande hund. Den tränas för att markera då förarens blodsocker ligger för lågt eller för högt. En diabeteshund kan även tränas att vid behov hämta blodsockermätare och mat, samt att larma vid en eventuell krissituation. I offentliga sammanhang bär servicehunden ett gult täcke med id-kort som visar att den är i tjänst. Den får då följa med i de flesta offentliga lokaler där det normalt råder hundförbud. Via Svenska Service- och Signalhundsförbundet kan du med en instruktör själv utbilda din hund. Hundens ras har ingen betydelse, däremot är lynnet avgörande för om den passar för utbildning. Utbildningstiden är 12–18 månader efter lämplighetstest och introduktion.

Text: Sara Palmkvist  FOTO: Petrus Iggström